Annons

Vissa svarar inte på träning – sant eller falskt?

Finns ”non-responders” i verkligheten? Tränar vissa personer i onödan? SvD:s Emma Frans går igenom vad den samlade forskningen säger på området.

Publicerad
Foto: Colourbox, Ill: Thomas Molén

Påstående

Det är allmänt accepterat att motion främjar god hälsa är bra för oss. Vissa ifrågasätter dock om träning verkligen gynnar alla. Orsaken är att det finns vetenskapliga studier som visar att det finns personer som inte svarar på motion. Ibland hänvisar forskare till dessa som ”non-responders”. Nyare studier har dock ifrågasatt huruvida det verkligen finns personer som är ”immuna” mot träning.

Vad säger egentligen den samlade forskningen på området? Tränar vissa personer i onödan?

Annons

Det är tydligt att det finns stor individuell variation i hur mycket en person svarar på träning.

Genomgång

För att ta reda på effekten av träning brukar forskare mäta olika parametrar hos försökspersoner före och efter en träningsperiod. Det kan handla om förbättrad kondition efter konditionsträning eller ökad styrka efter styrketräning. Ofta är det den genomsnittliga förändringen som mäts i en grupp, och det är tydligt att det finns stor individuell variation i hur mycket en person svarar på träning. Det finns till och med studier som föreslagit att vissa inte svarar överhuvudtaget på träning, alltså att inga meningsfulla förändringar sker som resultat av träningen. Dessa personer brukar på engelska kallas ”non-responders”¹.

På senare tid har dock idén om att vissa människor inte svarar på träningen ifrågasatts. Delvis handlar ifrågasättandet om att fynden kan bero på mätfel och slumpmässig variation2,3, och att detta kan förklara utebliven förändring efter en träningsperiod. Denna typ av fel går att kontrollera genom att jämföra de som tränar med en kontrollgrupp som också jämförs vid två separata tillfällen.

Det finns också nyare studier som kommit fram till att det faktiskt finns sätt att få resultat hos de personer som initialt inte svarat på träningen – bland annat genom att få dem att träna mer.

Att öka intensiteten och längden på en träningsperiod verkar alltså vara ett sätt att garantera resultat av träningen.

En studie undersökte konditionen hos 78 försökspersoner som delades in i fem grupper och fick konditionsträna olika mycket (60 till 300 minuter per vecka) i sex veckor⁴. Resultaten visade att mer träning gav färre personer som inte svarade på träningen. För de som inte fick några resultat förlängdes träningsperioden med sex veckor och intensiteten ökade med 120 minuter per vecka, vilket resulterade i att även dessa personer svarade på träningen.

Att öka intensiteten och längden på en träningsperiod verkar alltså vara ett sätt att garantera resultat av träningen. Det finns också stöd för att det kan vara effektivt att byta träningsform om en person inte svarar på en viss typ av träning – till exempel byta konditionsträning mot styrketräning⁵.

Slutsats

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Det verkar finnas stor variation i hur pass snabbt vi får mätbara resultat av vår träning. Att vissa skulle vara ”immuna” mot träning, alltså inte få ut något av att träna verkar dock inte stämma. Att tidigare forskning visat att en andel av befolkningen inte svarar på träning kan delvis bero på metodmässiga problem som mätfel och slumpmässig variation.

Det verkar också som om träningens typ och mängd påverkar hur stor andel som får resultat. Den som inte svara på en viss träning bör därför testa att byta träningsform, öka träningens intensitet eller helt enkelt ha tålamod och fortsätta träna under en längre tidsperiod.

Annons
Annons
Foto: Colourbox, Ill: Thomas Molén Bild 1 av 2

Illustration: Thomas Molén

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons