Annons

Visst kan vi bidra till försvaret av Baltikum

Hans Lindblad, om hur den svenska solidaritetsförklaringen kan spela en viktigare roll.

Under strecket
Publicerad

Iskanderrobotar är utplacerade i Kaliningrad.

Foto: Pavel Sarychev/Alamy Bild 1 av 1

Iskanderrobotar är utplacerade i Kaliningrad.

Foto: Pavel Sarychev/Alamy Bild 1 av 1
Iskanderrobotar är utplacerade i Kaliningrad.
Iskanderrobotar är utplacerade i Kaliningrad. Foto: Pavel Sarychev/Alamy

Sverige är betydelsefullt för demokratiernas möjlighet att värna de baltiska staternas fred och frihet. Om Ryssland anfaller Baltikum vore det viktigaste Sverige kunde bidra med att erbjuda Nato tillgång till svenskt sjö- och luftterritorium. Den svenska solidaritetsförklaringen från 2009 säger att Sverige ”inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland (i EU) eller nordiskt land”. 

Våra närmaste grannar måste rimligen utgå från att den svenska solidaritetsförklaringen är på allvar – att Sverige skulle förklara sig neutralt vid en rysk aggression i Baltikum måste betraktas som uteslutet. Det skulle ju betyda att Sverige folkrättsligt åtog sig att skjuta ned amerikanska och norska flygplan som kom in svenskt luftrum under Nato-aktioner till stöd för Baltikum.

Annons
Annons

Det vore dessutom en total moralisk kollaps. Balterna minns naturligtvis att efter Sovjetunionens angrepp mot Baltikum var det bara Hitlertyskland som snabbare än Sverige erkände den sovjetiska ockupationen. Flertalet demokratier gjorde det aldrig. Det vore outhärdligt om Sverige svek igen. 

Även om Sverige har alltför få förband för att kunna avdela dem för uppgifter utanför landets gränser finns det ändå en hel del Sverige skulle kunna bistå med eftersom vi ligger så nära. Som största strandägare till Östersjön/Bottenhavet/Bottenviken och angränsande vatten har svenska aktörer extremt god kunskap om geografiska och andra förhållanden i regionen. I ett kris- eller krigsläge kan Sverige lättare än andra från eget område (inklusive Gotland) hålla överblick genom signalspaning, radar, optiska observationer och kvalificerad spaning från ubåtar.

Tillförda enheter utifrån har inte samma vana vid området, så här kan vi bistå Nato. 

Sedan 1950-talet har Sverige och främst USA haft ett nära samarbete rörande signalspaning öster om Östersjön. Sverige kunde erbjuda USA kunskap rörande sovjetiskt agerande i närområdet. I gengäld kunde USA med sin bredare överblick bistå Sverige med  ”larm-klocke-funktionen”, alltså den förvarning som var vital för att i tid möjliggöra svensk mobilisering. Funktionen var helt nödvändig eftersom Sverige hade så få stående enheter, särskilt inom armén.

Underrättelsesamarbetet är naturligtvis viktigt även vid eventuellt kommande konflikter. 

De tre baltiska staterna insåg direkt vid sin återvunna frihet att bara genom medlemskap i Nato kunde de få ett trovärdigt försvar, det vill säga genom medlemmarnas ömsesidiga försvarsförpliktelser. De var alltför små för att kunna försvara sig på egen hand. Hur rätt balterna bedömde farorna med att inte ingå i en kollektiv säkerhetsorganisation har visat sig genom Putinregimens upprepade militära aktioner mot Georgien och Ukraina. 

Annons
Annons

Den allt mer despotiska klicken i Kreml har avskyn mot demokrati och mänskliga rättigheter som överordnat allt annat, både inom Ryssland och i andra länder. Digitalt pågår sedan flera år redan ett slags ryskt krig genom nätkampanjer – ständigt baserade på lögner – i syfte att förtala demokrati och främja antiliberala hat- och våldsbejakande krafter. Ett led i Putins agerande är att hota med att kunna sätta in kärnvapen mot till exempel Danmark. Sådana hotelser gör att rysk utplacering i Kaliningradområdet av bland annat Iskanderrobotar med kärnvapenförmåga skapar ännu större oro runt Östersjön. 

Vid de baltiska staternas inträde i Nato kunde alla inse att deras egna styrkor var för små. Ryska anfallsstyrkor fanns nära, medan försvaren var mer blygsamma i angränsande Natoländer. Alltför liten och sen hjälp kunde innebära att Baltikum var krossat redan efter enstaka dygn. Efter hand har de baltiska försvaren utökats, och allierade finns dessutom på plats. Polen bygger ut sitt försvar inklusive ledningsförband. Att amerikanska förband numera är permanent stationerade i Östersjöregionen ger en signal om att USA skulle finnas med omedelbart vid ett ryskt anfall. 

De flesta tänker  sig nog rysk överlägsenhet i form av markstridskrafter i närområdet. Men bilden kan förändras genom det amerikanska flygvapnets, flottans och marinkårens radikalt ökade kapacitet att med flygburna  precisionsvapen slå ut mål på marken.

Många tyckte sig se ett sådant paradigmskifte redan genom amerikanska precisionsanfall mot irakiska mål efter Saddam Husseins anfall på Kuwait 1990, där man träffade utvalda byggnader och andra mål. Men totalt i det kriget stod ostyrda bomber fortfarande för 93 procent av flygets fällda vapenlaster i ton räknat. Nu kalkylerar USA med att man kan komma att till 100 procent ha precisionsvapen i flygplanen. Man kan upptäcka och lokalisera fasta eller rörliga mål och sedan anfalla exakt punkt. När man anfaller fel som man till exempel har gjort i Afghanistan, beror det oftast på att oriktiga uppgifter har programmerats in. 

Annons
Annons

Amerikanskt flyg har långt större räckvidd än andra staters tack vare den stora flottan av tankflygplan. USA är ledande ifråga om kryssningsrobotar och drönare i allt fler kapaciteter. Genom delvis rymdbaserade spanings-, kommunikations- och ledningssystem har USA radikalt större förmåga än tidigare att överblicka och i realtid leda insatser över hela världen.

Fredrik Lindvall vid Försvarsmaktens högkvarter och expert från luftförsvarsutredningen har i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (2019:2) skrivit en informativ och tankeväckande uppsats om tänkbara luftoperationer vid en konflikt i Nordeuropa. I den redovisar han olika tekniska, strategiska och taktiska scenarier. 

Markförsvaret i Baltikum skulle få svårt att hejda ryska anfall av trupp och stridsfordon in över gränsen, men en kraftigare motreaktion än den som tidigare var möjlig kan nu komma genom flyganfall. Inledningsvis skulle Nato förmodligen söka trycka tillbaka ledningsfunktioner rörande ryskt luftförsvar och söka slå ut luftvärnsrobotar av olika räckvidd liksom ryska mark- och sjömålsrobotsystem. 

Det är numera möjligt att med hjälp av lufttankning göra samordnade flyganfall med enheter från baser i Europa, Mellanöstern, Asien och direkt från USA samt från hangarfartyg i Atlanten, Medelhavet eller asiatiska vatten.  

Lindvall illustrerar detta med en amerikansk Air Expeditionary Wing med till exempel 80 flygplan från baser i Europa och 20 direkt från USA. De skulle kunna avlossa 850 målsökande glidbomber, 20 smygkryssningsrobotar, 160 flygande skenmål och 40 signalsökande robotar (de senare främst mot ryskt luftvärnsrobotsystem). Totalt skulle man teoretiskt  i en omgång kunna slå mot tusen separata punktmål. 

Annons
Annons

Om flygstyrkan kompletteras med fem störningsflygplan och två av flottans robotjagare skulle ytterligare 30 signalsökande robotar och 100 kryssningsrobotar tillkomma. Som exempel på en insats direkt från USA kan man ange fyra bombflygplan B2 med tillsammans 320 målsökande glidbomber. 

Om det i ett visst läge ligger i Natos intresse att bistå ett angripet Sverige kan nog delvis samma metoder som i försvaret av Baltikum bli aktuella. Svenskt luftrum vore av intresse för Nato-enheter som startar i Danmark, Storbritannien, USA, Grönland, Island eller Norge. Det är dock få baser på de tre senare. Det vore förmodligen attraktivt att kunna nyttja svenska landningsbanor, men då bör detta planeras redan i fred för att baserna ska vara försedda med rätt flygbränsle och ha skyddade vapenlager. Jordens krökning gör att rysk radar inte skulle kunna hålla reda på vilka svenska baser allierat flyg använde i ett givet ögonblick. 

Svenskt luftrum kan även användas för Nato:s lufttankning, särskilt för spanings- och övervakningsflygplan som man vill ha länge i luften över Östersjön. Och naturligtvis vill man vid behov kunna nödlanda i Sverige, vilket ju amerikanskt bombflyg ofta gjorde under andra världskriget. För Nato vore det också av stort intresse av att få nyttja svenska vatten vid operationer till stöd för Baltikum. Skulle Sverige söka hindra detta vore de marina möjligheterna att söka undsätta balterna radikalt försämrade. 

Det finns alltså vägar att vara solidarisk med andra demokratier.  Vill vi också själva vid behov få stöd från andra ska vi rimligen gå med i Nato.

HANS LINDBLAD är tidigare riksdagsledamot (L).

Läs även: Dag Sundströms och Per Egon Johanssons Robust säkerhetspolitik kräver mer realism.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons