Annons

Johan Östling:Vitter bastion under det revolutionära 1968

De revolutionära vindarna för 50 år sedan lämnade inte många avtryck i SvD:s understreckare. I stället röjer en inventering av 1968 års streckare en borgerlig akademisk kunskapskultur, dominerad av hierarkier och bildningsideal som knappast hade framtiden för sig – på gott och ont.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.

Foto: SvD:s historiska arkiv Bild 1 av 1

Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.

Foto: SvD:s historiska arkiv Bild 1 av 1
Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm.
Streckarprofiler anno 1968: Göran Schildt, Kai Curry-Lindahl, Åke Wallenquist, Gunnel Vallquist, Torsten Örn, Sigrid Kahle, Åke Janzon och Stig Strömholm. Foto: SvD:s historiska arkiv

Den första understreckaren det mytomspunna året 1968 var skriven av en konsthistoriker ur den finlandssvenska borgerligheten och behandlade Åboskulptören Wäinö Aaltonen. Den sista, införd på ­nyårsafton, hade formen av en recension av Halldór Laxness färska roman ”Själavård vid jökeln”, ännu bara tillgänglig på isländska. Däremellan publicerades drygt 350 streckare. De speglade sin tid, men inte den röda och revolutionära anda som så starkt har kommit att associeras med 1968.

När vi denna majmånad blickar tillbaka 50 år i tiden möts vi av bilderna från kårhusockupationen på Holländargatan, Davis Cup-matchen i Båstad och studentrevolten i Paris. I historiska skildringar påminns vi också om andra politiska händelser detta år: Têtoffensiven, attentatet mot Rudi Dutschke, morden på Martin Luther King och Robert Kennedy, Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien. De senaste veckorna har några av dem som var med (däribland Kaj Schueler, Göran Rosenberg, Mikael Timm och Kjell Östberg) förmedlat sina minnen. Även om de värderar betydelsen av 1968 olika är de ense om att det var ett alldeles särskilt år då så mycket var i rörelse.

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

Historikern och journalisten Henrik Berggren, född 1957 och därmed med en delvis annan generations­erfarenhet, har under våren gett ut ”68” (Bokförlaget Max Ström). Det är en njutbar framställning med ett underbart bildmaterial. Snarare än att tillhandahålla några originella analyser är Berggrens styrka att han så fördomsfritt återskapar året 1968. Han skriver om politiska tilldragelser och ideologiskt uppvaknande men också om så mycket mer: om utbildnings­revolutionens konsekvenser, om sociala normer i förändring, om discofeber, kondomautomater och världskyrkomötet i Uppsala. Han sätter samtidigt radikalismen i perspektiv genom att påminna om att tre fjärdedelar av de unga ville behålla monarkin och att pingströrelsen hade 90 000 medlemmar medan maoistiska KFML endast hade 700. 1968 innebar uppbrott och uppror men för somliga var det största som hände att en brödrakvartett från Fåglum tog olympiskt cykelsilver i Mexico City.

Skickligt väcker Berggren det förflutna till liv och lyckas med enkla medel att teckna en rimligare helhetsbild av året 1968 än de flesta före honom. Ändå går det att blicka ännu vidare än han gör. Berggren bygger på den befintliga ­litteraturen om 68-rörelsen som vid det här laget är tämligen fyllig; bara de sista åren har det kommit nya studier av kyrkan, skolan och humanvetenskaperna. Vad som dock i hög grad saknas i Berggrens årskrönika och i svensk historieforskning är mer utförliga skildringar av dem som stod främmande för vänsterradikalismen eller representerade konträra estetiska och intellektuella ideal.

Annons
Annons

Under strecket anno 1968 kan ge en inblick i detta ­segment av den kulturella offentligheten, en alternativ plattform till kulturradikalismen i dess olika skiftningar som var förhärskande vid huvudstadens andra tidningar. Svenska Dagbladet betraktades under 60-talet som ­högerns flaggskepp och var ett husorgan för många av Högerpartiets mest pålitliga sympatisörer. Kulturmaterialet var viktigt för tidningens profil och vilade på stolta traditioner. Av särskild betydelse var Under strecket, som 1968 hade existerat som daglig institution i 50 år.

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

I en studie av Under strecket som publicistiskt forum och arena för kunskapsförmedling har jag undersökt ett större antal texter från 60-talet. I detta sammanhang framstår 1968 som ett typiskt år under decenniet. Naturligtvis speglade streckarna den aktuella bokutgivningen och händelseutvecklingen på den kulturella och politiska scenen, men de texter som publicerades 1968 avvek i tilltal och inriktning inte nämnvärt från andra under detta årtionde.

60-talets streckare kan placeras ut på ett påfallande brett ämnesspektrum, men merparten av bidragen låter sig inordnas i tre större grupper. Den tveklöst största var den humanistiska, dit cirka 55 procent av texterna hörde. Detta kunskapsområde omslöt de traditionella humanistiska disciplinerna, med historia som största kategori, följd av litteraturhistoria och arkitektur. Till denna sfär räknas även behandlingen av de samtida konstarterna – vanligen rikhaltiga recensioner av skönlitteratur, bildkonst och dramatik.

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

År 1968 var denna humanistiska lärdomskultur väl företrädd under strecket. Den bars upp av akademiker med vid beläsenhet: litteraturhistorikern Carl Fehrman skrev om lyrikern Goethe, juristen Stig Strömholm reflekterade över nyttan av dödsbetraktelser, slavisten Nils Åke Nilsson anmälde böcker om Tjechov som brevskrivare. Även en grupp kritiker och författare med djup förankring i klassisk humaniora var frekventa streckarskribenter: Gunnel Vallquist, Karl Ragnar Gierow, Göran Schildt, Per Erik Wahlund.

Allt var emellertid inte vitterhet. Drygt 20 procent av alla streckare grep sig direkt an det samtida samhället. 60-talet var samhällsvetenskapernas tidsålder och under strecket kunde deras företrädare introducera nya tolkningar, presentera modeller eller granska avhandlingar. Utöver detta fanns det artiklar som sprang ur ett mer allmänt omvärldsintresse snarare än akademisk samhällsforskning. I streckarformatet tecknade korrespondenter utvecklingen i en viss region medan diplomater redogjorde för förändringar i de internationella relationerna och militärer analyserade de säkerhetspolitiska variablerna.

År 1968, förknippat med omvärldsengagemang och internationell solidaritet, var det samtida samhället alltså ingalunda frånvarande under strecket. Stadsplanering och utbildningsreformer debatterades med intensitet, och det fanns en öppenhet mot den större världen. Under strecket skrev exempelvis journalisten Einar von Bredow politiska kommentarer om Indonesien samtidigt som statsvetaren Göran Hydén analyserade Julius Nyereres Arushadeklaration och diplomaten Torsten Örn diskuterade Förenta nationernas vedermödor.

Annons
Annons

Nästan så många som en av tio streckare hade därtill form av en rapport från resor i främmande länder. Ofta avsatte vistelserna inte bara en text utan en serie streckare som publicerades med ojämna mellanrum under ­någon månads tid. En trogen bidragslämnare var Sven Aurén. Han var till vardags tidningens man i Paris men företog under 60-talet reportageresor till bland annat Angola, Kina och Kuba. I september 1968 publicerade han fem streckare om Albanien och i december lika många om Kanada. En annan som gjorde sig ett namn som reserapportör var Sigvard ”Sigge” Lindqvist, småningom ­legendarisk rysklärare vid Försvarets tolkskola, som i ett stort antal streckare skildrade liv och samhällssystem på andra sidan järnridån. Under strecket var följaktligen inte ett slutet, västerländskt lärdomsreservat. 

Det tredje och minsta kunskapsområdet utgjordes av streckare med naturvetenskaplig inriktning. Intresset för astronomi och aspekter av modern fysik var förhållandevis stort under 60-talet. Matematiklektorn Tord Hall och astronomiprofessorn Åke Wallenquist rapporterade om nya rön och skildrade den pågående rymdkapplöpningen utifrån vetenskaplig synvinkel. Det gjorde även astronomen Peter Nilson, som med fin penna anlade ett existentiellt eller idéhistoriskt betraktelsesätt. Vidare tilldrog sig biologi uppmärksamhet. Den mest ihärdige streckar­författaren inom detta gebit var zoologen Kai Curry-Lindahl. Han var ofta på resande fot och kombinerade personlig essäistik med inlägg i naturvårdsdebatten.

Under strecket kan under 60-talet betecknas som en akademikerbastion. Personer med högre universitetsexamen konstituerade en majoritet av streckarskribenterna. Många av dem var professorer eller hade annan akademisk tjänst, men också åtskilliga av de mer fristående skribenterna hade avlagt licentiat- eller doktorsexamen. Det var exempelvis sant för arkivmannen Alf Åberg, journalisten Tom Selander och författaren Göran Schildt.

Annons
Annons

Bland Under streckets skribenter var mansdominansen absolut under 60-talet. I genomsnitt var det endast två texter per månad som var skrivna av kvinnor. I allmänhet tenderade de kvinnliga bidragslämnarna att ägna sig åt klassiska humanistiska ämnen: litteratur, historia, språk, arkeologi, antikens kultur. Kulturjournalisten Ven Nyberg skrev gärna om litteratur och gjorde författarporträtt, medan tidningens Romkorrespondent Martha Larsson behandlade italiensk kultur. Från det sena 60-talet räk­nades journalisten Sigrid Kahle till de återkommande streckarförfattarna, inriktad mot teater och tysk kultur.

Den kvinnliga skribent som var mest aktiv som streckar­författare under detta skede var utan tvivel författaren Gunnel Vallquist. Allt som allt skrev hon under 60-talet 72 stycken. Som kritiker recenserade och introducerade hon idogt främst fransk litteratur. Hennes speciella insats under decenniet var emellertid de 18 streckare som hon skrev om den katolska kyrkans förändring under Andra Vatikankonciliet 1962–65. I slutet av 60-talet återkom hon till ämnet och synade i flera artiklar vad som hade blivit av förhoppningarna om reform.

1968 års streckare röjer en intellektuell värld. Det var en borgerlig, akademisk kunskapskultur dominerad av verbala och välutbildade män, med sina självskrivna hierarkier och bildningsideal. Den hade sin sociala förankring vid universitet, läroverk, ambassader, museer, lärda verk och i statskyrkans högre kretsar. Den slog vakt om litteratur, historia och klassisk humaniora; den ratade film, sport och populärkultur. Samtidigt var den öppen mot ­tidens samhällsvetenskaper och en exponent för ett slags borgerlig internationalism.

I efterhand kan vi se att denna värld inte hade fram­tiden för sig. Men ännu var det 1968, ett år som inleddes med ett porträtt av en finländsk skulptör och avslutades med en recension av en roman på isländska.

Laddar…
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons