Annons

Vittnen om företagets terrorstyre: ”Mådde uselt”

Yves Perrin med sin fru Monique Perrin.
Yves Perrin med sin fru Monique Perrin. Foto: Nikolai Jakobsen

Han förlorade sin bror och bäste vän. 19 personer begick självmord när det franska storföretaget omorganiserade. I dag är Yves Perrin nyckelvittne i en rättegång som saknar motstycke. Nu berättar han om sorgen för SvD.

Under strecket
Publicerad

Yves Perrin pratar om sin döda bror Robert.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 1 av 4

Yves Perrin visar en bild av hans döda bror Robert.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 2 av 4

Domen följs på många håll i världen, uppger advokaten Jean-Paul Teissonnière längst till vänster.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 3 av 4

Monique och Yves Perrin.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 4 av 4

PARIS Han minns med smärta lördagsmorgonen för elva år sedan. Yves Perrin var med hustrun och yngste sonen på skolans löpartävling i Strasbourg. Sonens lopp började klockan 10.00, berättar han när vi träffas en varm sommardag i centrala Paris.

– Sonen kastade sig iväg som en pil. I samma stund sköt sig min bror i sitt sovrum. Ett skott i huvudet. Sedan var allting slut.

Kvar på köksbordet låg självmordsbrevet. Där beskrev Robert Perrin hur han inte orkade längre. Han klarade inte av alla schemaändringar, pressen att uppnå orealistiska mål och utfrysningen av cheferna på telekomföretaget France Télécom. Han kunde inte sova och tappade livslusten.

Botten nåddes när han omplacerades till ett anonymt industriområde där det varken fanns parkering eller lunchställe – inte ens kaffeapparater. Han fick inga arbetsuppgifter. ”Jag är inte värd något längre, självmord är enda utvägen”, skrev den 56-årige teknikern innan han plockade fram familjens skjutvapen. Det var den 17 maj 2008.

– För min bror var France Télécom hans andra familj. Han älskade jobbet han haft i 30 år utan anmärkningar. Han var stor och stark och alltid beredd att hjälpa kollegor.

Annons
Annons

Yves Perrin pratar om sin döda bror Robert.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 1 av 2

Yves Perrin visar en bild av hans döda bror Robert.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 2 av 2
Yves Perrin pratar om sin döda bror Robert.
Yves Perrin pratar om sin döda bror Robert. Foto: Nikolai Jakobsen

Yves Perrin är rörd till tårar, trots att det gått över ett årtionde sedan broderns självmord. Bröderna var oskiljaktiga. Båda jobbade på samma avdelning och umgicks ständigt på fritiden. Även Yves Perrin fick uppleva den ökade pressen och mobbningen.

– Vi kallades ideligen in till chefen som undrade om vi inte ville byta jobb. Det byttes sedan till nedsättande ord om att vi var för gamla, inte hängde med och kostade för mycket. Vi massakrerades psykologiskt.

Efter företagets flytt till industriområdet förbjöds familjebilder och personliga ägodelar på skrivborden och alla pennor togs bort. Cheferna fotograferade skrivborden och rapporterade om allt inte var perfekt, uppger Yves Perrin. Han beskriver arbetsuppgifterna som vaga, meningslösa eller omöjliga att utföra.

– Jag kom till jobbet med en klump i magen varje morgon. Folk mådde uselt.

Yves Perrin visar en bild av hans döda bror Robert.
Yves Perrin visar en bild av hans döda bror Robert. Foto: Nikolai Jakobsen

Yves Perrin föll ner i depression efter broderns självmord – ett av de första i den självmordsvåg som sköljde över det franska storföretaget. Men han lyckades hålla ut för sina tre barns skull och hustrun ”som inte lämnade mig en sekund när jag var sjukskriven för depression”.

Annons
Annons

Domen följs på många håll i världen, uppger advokaten Jean-Paul Teissonnière längst till vänster.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 1 av 1

I dag är han nyckelvittne i en rättegång som saknar motstycke i världen. Hela företagsledningen för France Télécom står inför rätta för ”moraliska trakasserier” som ledde till 19 självmord, 12 självmordsförsök och åtta fall av depressioner bland anställda mellan 2008 och 2010.

Det är första gången ledningen för ett börsnoterat företag – samt hela företaget – åtalas för att med avsikt ha skapat ett ångestfyllt arbetsklimat med syfte att tvinga bort personal. Enligt åtalet har det skett genom mobbning, utfrysning, omplaceringar och förödmjukande behandling.

– Rättsprocessen är exceptionell eftersom den inte riktar sig mot chefer för anställda utan mot hela företagsledningen, säger Sébastien Crozier, ordförande för fackföreningen CFE-CGC.

Den tragiska självmordsvågen följde efter beslut om omstrukturering av France Télécom, som bytte namn till Orange 2013. Beslutet var en följd av att företaget privatiserats några år tidigare och kravet på lönsamhet ökat. Kravet på omgörning var brutalt: 22 000 av 110 000 jobb skulle bort, 14 000 anställda byta arbetsuppgifter och 6 000 nyförvärv göras inom tre år.

Domen följs på många håll i världen, uppger advokaten Jean-Paul Teissonnière längst till vänster.
Domen följs på många håll i världen, uppger advokaten Jean-Paul Teissonnière längst till vänster. Foto: Nikolai Jakobsen

Pressen på de anställda har beskrivits som helvetisk. Problemet var att de inte kunde avskedas eftersom de var statligt anställda. Avgångarna måste ske frivilligt, enligt fransk arbetsrätt. Därför drev ledningen en strategi som gick ut på att de skulle känna sig så förtvivlade att de sa upp sig, enligt åklagarna.

Annons
Annons

Strategin ska ha blivit chockerande tydlig genom ett uttalande av dåvarande vd:n Didier Lombard:

”Jag ska få folk att lämna företaget på ena eller andra sättet, antingen genom dörren eller genom fönstret”, sa han vid ett personalmöte 2006. När anställda började ta livet av sig yppade han även att ”självmord blivit en modefluga” – en kommentar han fick ångra och senare bad om ursäkt för.

– Företagsledningen skapade ett terrorstyre. De anställda behandlades med extrem brutalitet och utsattes för systematiska trakasserier – tills de lämnade företaget eller tog livet av sig, säger advokaten Jean-Paul Teissonnière som företräder tolv av offren, till SvD.

Målet var att krossa människor så att de lämnade.

Listan med metoder som användes för att tvinga bort anställda är lång. Chefer uppges ha satt upp orealistiskt höga mål, fryst ut och nedvärderat medarbetare. Anställda omplacerades till orter långt från familjerna eller tvingades söka om sina jobb. Pennor och stolar togs bort från arbetsplatser, kaffepauser förbjöds och kaffeapparater togs bort.

– Målet var att krossa människor så att de lämnade, säger advokat Jean-Paul Teissonnière.

Fackföreningar höjde varningsflagg, men ignorerades av ledningen. Samtidigt tog självmorden fart 2009. Det första, en 52-årig man som tog livet av sig på arbetsplatsen, följdes av Robert Perrin och en 53-årig trebarnspappa som kastade sig under ett tåg när han talade med en fackföreningschef på telefon.

– Hon pratade med den förtvivlade mannen i en timme och försökte lugna honom. Men så säger han att tåget kommer och kastar telefonen. Det sista hon hör är tågets bromsar och människor som skriker, berättar Jean-Paul Teissonnière.

Annons
Annons

Monique och Yves Perrin.

Foto: Nikolai Jakobsen Bild 1 av 1
Monique och Yves Perrin.
Monique och Yves Perrin. Foto: Nikolai Jakobsen

Någon månad senare kastade sig en 32-årig kvinna ut genom fönstret på företagets högkvarter i Paris. Hon har just fått besked om att bli omplacerad. I ett självmordsbrev till sin pappa säger hon att hon inte orkar med omorganisationen. Några veckor senare hoppade en 51-årig tvåbarnspappa från en bro ner på motorvägen efter brev om omänskliga förhållanden på arbetsplatsen. Det följdes av en 50-årig man som tog livet av sig och lämnade ett brev om att ”enda skälet till mitt självmord är terrorstyret i France Télécom”.

Ett halvår senare satte en 56-årig fyrabarnspappa eld på sig själv, ensam på företagets parkeringsplats. När polisen kom till hans arbetsplats var skrivbordet tomt – förutom ett brev på sex sidor till företagsledningen där han förklarar att han ”placerats på soptippen och enda utvägen var självmord”.

– Jag har aldrig hört talas om trakasserier från högsta nivå på arbetsplatsen som fått så katastrofala följder. Domen blir oerhört viktig och följs på många håll i världen. Fängelse är inte främsta målet, utan snarare att det fastslås att företaget gjort fel och domen blir avskräckande, säger Jean-Paul Teissonnière.

Det enda jag vill ha är en ursäkt.

Inom Orange är man medveten om att mycket står på spel för företagets image, och har satt 18 försvarsadvokater på fallet. De anklagade, vd:n Didier Lombard samt sex andra företagschefer, medger att omstruktureringen plågat personalen men förnekar att det orsakat självmorden.

– Det har aldrig varit frågan om att bestrida de anställdas lidande. Men det har inte funnits en strategi att destabilisera personalen. Företaget var tvunget att omstrukturera för att möta framtiden, särskilt med den snabba teknologiska utvecklingen, säger försvarsadvokaten Claudia Chemarin.

De åtalade cheferna riskerar nu 15 000 euro i böter och upptill ett år i fängelse. Även företaget Orange kan dömas till 75 000 euro i böter samt tvingas betala skadestånd till offren.

Men Yves Perrin vill varken se toppcheferna bakom galler eller ha skadestånd när domen faller i september. Han tar hustrun i handen och konstaterar att ”jag kan ändå aldrig få tillbaka min storebror och bästa vän”.

– Det enda jag vill ha är en ursäkt. En riktig mea culpa där företagsledningen erkänner att det är deras fel att min bror inte längre finns.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons