Annons

Karl Gerhardvon Brömssen briljerar i rollen som Karl Gerhard

Carina Boberg, Cristoffer Mårdh Löwenadler, Vinga Magnusdotter, Tomas von Brömssen, Carin Juborg, Märta Fransson och Marie Delleskog.
Carina Boberg, Cristoffer Mårdh Löwenadler, Vinga Magnusdotter, Tomas von Brömssen, Carin Juborg, Märta Fransson och Marie Delleskog. Foto: Ola Kjelbye

På Göteborgs stadsteater blir sagan om Karl Gerhard mer en sorgesång om förlust, saknad och svek än show. Tomas von Brömssen är underbar, skriver Sara Granath.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: AortaBild 1 av 2
Foto: Ola KjelbyeBild 2 av 2

Karl Gerhard

Genre
Teater
Regi
Eva Bergman
Medverkande
Tomas von Brömssen, Eric Ericson, Carina Boberg, Carina M Johansson, Marie Delleskog, Fredrik Evers, Johan Karlberg, Thomas Nystedt m fl
Var
Göteborgs stadsteater
Text
Irena Kraus

Scenografi: Tofte Lamberg Koreografi: Lisa Alvgrim Kostym: Karin Dahlström

När Irena Kraus ”Karl Gerhard” hade urpremiär på Stockholms stadsteater 2014 kallades pjäsen en fantasi. Inte så i Göteborg, men stycket är fortfarande en fantasi ”baserad på en sann historia”.

Eva Bergmans regi och bearbetning placerar stycket både i en teatersalong i Göteborg där vitsarna haglar, och i Stockholm, på Folkan, där Gerhard efter en publikmässig svacka förbereder en ny premiär. Året är 1940 och Tyskland har ockuperat Danmark och Norge. Läget är minst sagt politiskt känsligt och Gerhards allt tydligare antinazism sticker både i tyska och svenska ögon.

På scenen dominerar dock orkestern som ackompanjerar kända nummer ur Karl Gerhards repertoar. Den lilla baletten övar i förgrund eller bakgrund och Tomas Nystedt står för komiska inslag som sjungande vaktmästare och darrig Gustav V, som för att hålla publiken på gott humör, när allt egentligen är mycket sorgligt.

För allra först är Karl Gerhard redan borta och hans ”sekreterare”, det vill säga älskare, mamma med mera, Göthe, minns och saknar och sörjer. Eric Ericson gör rollen, som här är en av de mest sammansatta: han styr och ställer och tar om hand, men det är han som blir sviken och övergiven när Gerhard underhåller sig med vackra pojkar på nätterna och till sist även dör. Här får han till och med sjunga Jacques Brels ”Du får inte gå / Ne me quitte pas” i sin förtvivlan.

Annons
Annons
Foto: AortaBild 1 av 2
Foto: Ola KjelbyeBild 2 av 2
Foto: Aorta

Carina Boberg gör en lagvigd men ändå väldigt övergiven hustru och Carina Johanssons illröda Zarah Leander är storslagen men svekfull: före Gerhards riskabla politiska markering drar hon iväg till storkarriär i Tyskland. Marie Delleskogs trovärdiga Moa Martinson hejar på det politiska och känner sig i sin tur sviken när det blir 50-tal och mera hejsan hoppsan på scenen.

Men vi blir inte lurade på konfekten: den kända och ökända hästen från Troja smyger sig nästan omärkligt in på scenen och Tomas von Brömssens Gerhard sjunger sitt mest kända och mest kontroversiella nummer alldeles stilla, i direkt kontakt med publiken. Och det karaktäriserar hela hans tolkning: von Brömssen intar scenen med lugn självklarhet och alltid i kontakt med den publik som här blir både Gerhards och hans. När han hasar in på den scen som ska föreställa världen för sista gången signalerar hans för stora skor och den lilla concertinan den clown som blivit von Brömssens eget signum. Men han ställer sig aldrig i vägen för rollen som Gerhard, utan gestaltar med fina medel en man som privat är på bristningsgränsen, men som alltid levererar yrkesmässigt.

Foto: Ola Kjelbye

När Carina Johansson alldeles i slutet som en återkommen diva sjunger Gilbert Bécauds paradnummer ”Vad gör jag nu / Et maintenant” blir det en hälsning från alla, till alla som blivit lämnade. Då faller bitarna i uppsättningen på plats. För den här ”Karl Gerhard” handlar inte i första hand om en strålande och modig revykung utan om förluster, av liv, kärlek, pengar, publik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons