Annons

Von Otter: 50–60-åringar snudd på barnrumpor nu

Ålder är en tillgång – och livet oväntat bra som äldre. Det menar en slående stor del av de rekordmånga brevskrivarna efter ”Fördel äldre”-artiklarna. Läsarnas egna livsberättelser blev så vällästa att vi här publicerar ett nytt urval.

Under strecket
Publicerad

Birgitta von Otter fyllde 80 år i januari. Här fotograferad med sina hundar av rasen västgötaspets före jul. ”Hoppet om att än en gång fjällvandra med tält och sovsäck finns inte längre”, skriver journalisten och författaren i ett av de många gensvaren till Idagsidans serie ”Fördel äldre”.

Foto: Jessica Gow/TT

”När jag uppträder för äldre brukar de känna sig sedda och gillar att få skratta.”

Foto: IBL

1 / 32

Birgitta von Otter fyllde 80 år i januari. Här fotograferad med sina hundar av rasen västgötaspets före jul. ”Hoppet om att än en gång fjällvandra med tält och sovsäck finns inte längre”, skriver journalisten och författaren i ett av de många gensvaren till Idagsidans serie ”Fördel äldre”.
Birgitta von Otter fyllde 80 år i januari. Här fotograferad med sina hundar av rasen västgötaspets före jul. ”Hoppet om att än en gång fjällvandra med tält och sovsäck finns inte längre”, skriver journalisten och författaren i ett av de många gensvaren till Idagsidans serie ”Fördel äldre”. Foto: Jessica Gow/TT

Christina, 79: Jag är Sveriges äldsta ståuppare

Jag är Sveriges äldsta stå upp-komiker och började när jag fyllt 70 och just slutat mitt ordinarie arbete.

Jag tyckte att den här åldersgruppen – särskilt kvinnor – är så gott som osynliga i media. När de skildras är det ofta vårdproblem eller att någon blivit lurad av bedragare. Aldrig någon som seglat jorden runt eller ordnat dans eller samkväm för äldre – det finns många eldsjälar i den här generationen.

”När jag uppträder för äldre brukar de känna sig sedda och gillar att få skratta.”
”När jag uppträder för äldre brukar de känna sig sedda och gillar att få skratta.” Foto: IBL

Åren efter pensionen kan – om man är någorlunda frisk – bli bonusår då man kan ägna sig åt de intressen som man aldrig hann med när man arbetade.

Det finns ju en barnkonvention – det borde finnas en äldrekonvention också.

Tid är ju nästan det enda vi inte kan återvinna i dag – så det gäller att ta var på den: Jag brukar säga: GAMMALT O GRÅTT – nej, HÄFTIGT O HOT. Gammal blir man först när man inte orkar vara nyfiken längre. Jag vet att det finns gamla som både har dålig hälsa och ekonomi och jag tycker att vi borde ha ”äldrekonsulter” förutom hemtjänst. Dessa konsulter skall ta tillvara de äldres behov och vara en garant för att de som behöver mer stöd och hjälp än vad hemtjänsten hinner med – skall få det.

Det finns ju en barnkonvention – det borde finnas en äldrekonvention också. När jag uppträder för äldre får jag ofta höra ”Det var jätteskönt att få skratta och känna sig sedd”. Äldre borde få känna den känslan oftare! När jag uppträder för yngre tycker de att det är ovanlig men kul med en gammal ”kärring” som skojar om dem.

/Christina Winner

Annons
Annons

”Inget får hjärnan att tro på att jag blivit gammal. Det skulle vara spegeln, då.”

Foto: Kenny Bengtsson

2 / 32

”Inget får hjärnan att tro på att jag blivit gammal. Det skulle vara spegeln, då.”
”Inget får hjärnan att tro på att jag blivit gammal. Det skulle vara spegeln, då.” Foto: Kenny Bengtsson

”Känslan av utanförskap kommer med åren”

Jag har nog aldrig tänkt på hur det skulle vara att åldras, eller bli gammal. Vad som på senare år gjort mig uppmärksam på att jag blivit äldre är bland annat utbudet i tv, modeannonser med flera mediesajter. Även att politiker sällan eller aldrig bryr sig om vad en äldre, erfaren människa har att säga, så vida man inte är en kändis! Jag har verkligen en känsla av utanförskap, att man mer eller mindre är utsuddad i samhället, man borde ligga tre alnar under jord vid det här laget!

Mitt yngsta barnbarn gjorde mig också medveten för cirka åtta år sedan. Hon var fyra år och betraktade mig ingående, såg mina rynkor och sa: ”Du ska snart dö … så där vill jag aldrig se ut!” Hennes bror sa: ”Du kommer i alla fall att dö före oss”, varvid jag svarade att ”det hoppas jag verkligen!”

Min kropp berättar att jag blivit äldre men inte min hjärna av någon underlig anledning … ja, det skulle vara spegeln då … faktiskt!

/Född 1940

Annons
Annons

”Tack gode gud för biblioteket.”

Foto: Christine Olsson/TT

3 / 32

”Tack gode gud för biblioteket.”
”Tack gode gud för biblioteket.” Foto: Christine Olsson/TT

”Min mamma, 95, har mer att leva på än jag”

Innan 50 års ålder så tänkte jag överhuvudtaget inte på ålder och död. Efter 70 tycker jag att jag kommit över gränsen. Nu börjar resan till slutet.

”Åh, vad härligt att pensioneras”, säger en del. Jag skulle gärna ha jobbat längre som lärare.

”Åh, du bor i Märsta”, säger de som bor i stan. ”Då har du nära till naturen.” Vilken kliché!

Varför har vi ingen ensamhetsminister som i England?

Jag flyttade till Märsta för att det fanns dagis, bostäder och jobb på 70-talet. Och här blev jag fast i en kommunal tvåa för marknadspris. Så jag är inte rädd för högre hyror. Värre kan det inte bli.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva leta efter gratisaktiviteter som pensionär. Min mamma, 95 år, som var biträde, har högre pension än jag eller åtminstone mer pengar efter att hyra, mat och el betalats.

Tack och lov har jag barn och barnbarn i närheten. Jag behöver inte vara ensam på julen, som jag läste att 500 000 svenskar är. Varför har vi ingen ensamhetsminister som i England?

Jag har i alla fall en dator och en gammal mobil. Man får vara glad för det lilla. Och biblioteket. Tack gode gud för det, säger en som inte är religiös.

/Barbro Vestin

Annons
Annons

”Tanken att jag borde tagit bättre vara på livet måste väl betraktas som höjden av hybris.”

Foto: IBL

4 / 32

”Tanken att jag borde tagit bättre vara på livet måste väl betraktas som höjden av hybris.”
”Tanken att jag borde tagit bättre vara på livet måste väl betraktas som höjden av hybris.” Foto: IBL

”Har gradvis vant mig vid chocken att bli 90”

Med en månad kvar till min 90-årsdag blickar jag tillbaka på min glada 80-årsdag då jag ännu led av svårartad hybris. Då kunde jag ju köra moped, segla, rida och spela fiol och när mina jämnåriga kompisar stupade som käglor betraktade jag det som en personlig förolämpning.

Under de gångna tio åren har jag därefter gradvis vant mig vid chocken med att vakna upp till den nutida verkligheten efter att ha förlorat mig i en engagerande film eller spännande bok som fått mig att glömma mina åldersbegränsningar. Numera har jag till och med förvånat mig själv över det jämnmod med vilket jag i dag lyckas lägga ifrån mig det ena intresset efter det andra och gratulerar mig i stället till det jag trots allt hunnit uppleva.

Av alla synder är det egentligen bara underlåtenhetssynderna som kan fortsätta att gräma mig. Trots att man haft 90 år på sig borde man ha tagit bättre vara på den tid som bjöds för kärlek, nöjen och självförverkligande, men denna tanke måste väl i all fall tyvärr betraktas som höjden av hybris.

/Eftertänksam

Annons
Annons

”Tack vare min mentala kapacitet kan jag använda mig av allt mer komplicerade mobiltelefoner.”

Foto: Jessica Gow/TT

5 / 32

”Tack vare min mentala kapacitet kan jag använda mig av allt mer komplicerade mobiltelefoner.”
”Tack vare min mentala kapacitet kan jag använda mig av allt mer komplicerade mobiltelefoner.” Foto: Jessica Gow/TT

”91 år och förvånad över min mentala kapacitet”

Efter två års behandling är jag mer eller mindre återställd och reser till Dalarna för lite skidåkning.

Vid 75-årsåldern fann jag att jag fått behålla mycket av min fysiska vitalitet. Skridskoåkning, alpin sport, kajakpaddling, fjällvandringar, allt fungerade.

Sömnen var det stora problemet och det har fått hanteras med tabletter under 20 års tid. Artros i vänster höft gjorde dock att jag tidvis fick använda mig av såväl käpp som smärtstillande medel. Vid 89 års ålder tillstötte akuta problem med tre olika aggressiva cancerformer. Det blev en upplevelse av hur det känns att bli gammal, men efter två års behandling är jag mer eller mindre återställd och reser till Dalarna för lite skidåkning.

Visst är jag förvånad över min situation, kanske mest över att fortfarande ha en viss mental kapacitet i behåll. Det ger ju tillgång till deltagande i många sociala sammanhang med möjlighet att använda sig av datorer och allt mer komplicerade mobiltelefoner.

Många har inte den turen. Det måste man nämligen ha. När jag tänker på mina gamla vänner känner jag mig ibland som en torrfura på ett kalhygge.

/Varyag

Annons
Annons

”Att ta hand om hunden på heltid är en enda stor lycka.”

Foto: Tomas Oneborg

6 / 32

”Att ta hand om hunden på heltid är en enda stor lycka.”
”Att ta hand om hunden på heltid är en enda stor lycka.” Foto: Tomas Oneborg

”Så nöjd att äntligen få slippa passa tider”

Så skönt jag har det! Efter ett långt intressant och spännande yrkesliv med tider att passa och många människor omkring mig får jag nu njuta av min tid.

Jag fick familj strax innan 20, utbildade mig samtidigt, byggde hus, och fick ansvarsfulla arbeten. Det krävdes mycket noggrann planering till allt som skulle ingå. Ingen hjälp av min dåvarande man, det var inte så då på 60- och 70-talen, åtminstone inte i min familj.

Jag arbetade till 69 år då jag skulle ta hand om vår hund på heltid. Det är en enda stor lycka. Vi är ute tre timmar per dag i alla olika väder.

Jag är så nöjd över att äntligen få slippa att passa tider, att få vara ensam, att sitta i sängen med kaffebrickan på morgonen och inte veta vad som skall ske annat än våra promenader på Djurgården. Åker till barnen och deras familjer och stryker och fixar om dom önskar det, det känns som lyx att få stryka skjortor och barnkläder. Nu har jag tid att i lugn och ro sova ut och sätta mig med en bok och bara njuta av att jag har tid. Skulle säga till de yngre i dag, att ha ett stimulerande arbete är bland det viktigaste, att ha ro i sin själ att kunna koppla av det ger en god ålderdom.

Har ett underbart ställe i skärgården dig jag åker ställer mig på berget och använder min nyinköpta vedklyv. Det är min lycka! Jag stortrivs som pensionär!

/Eleanore Svanerud

Annons
Annons

”Efter 80 drömmer jag inte längre om att fjällvandra med tält och sovsäck.”

Foto: Henrik Holmberg/TT

7 / 32

”Efter 80 drömmer jag inte längre om att fjällvandra med tält och sovsäck.”
”Efter 80 drömmer jag inte längre om att fjällvandra med tält och sovsäck.” Foto: Henrik Holmberg/TT

Birgitta, 80: Talades lika lite om åldrandet som om sex

Jag har just fyllt 80 – det låter ruggigt. Har svårt att ta till mig att jag nått dithän.

Jag önskar att jag hade vetat mer om Ålderdomen när jag var ung, att jag hade vågat prata om den med åldrande släktingar. Hur det kändes, vad som var svårt – eller kanske rent av blev bättre med åren? Då kanske jag hade fått höra att nästan alla tyckte – även jag när det blev så dags – att 60 och 70 först verkade vara uråldrigt, men att man vande sig.

Sett i backspegeln tycker jag nu att 50- och 60-åringar är snudd på barnrumpor.

En bra bit efter 70 fortsatte jag planera för och drömma om allt jag ville göra fler gånger i livet: Vandra i fjällen, göra långa skidturer, åka på safari med barn och barnbarn.

Först nu har jag förstått att inget av detta kommer att hända. 80 blev Milstolpen, ett uppvaknande. Livet och jag håller på att separera från varandra. Hoppet om att än en gång fjällvandra med tält och sovsäck finns inte längre. Sett i backspegeln tycker jag nu att 50- och 60-åringar är snudd på barnrumpor.

I min ungdom talades det lika lite om åldrandet som om sex. Jag har varit mycket oförberedd inför det skede i livet jag nu har trätt in i. Huruvida det är bra eller dåligt att man svävar i okunskap om vad ”ålderns höst” kan medföra, kroppsligt såväl som själsligt, vet jag inte men jag tror mycket på att ta tillvara dagen, tiden, det stycke liv som återstår.

/Birgitta von Otter

Annons
Annons

”Som delpensionär blev jag doktorand i företagsekonomi och avslutade med en avhandling.”

Foto: Tor Johnsson/TT

8 / 32

”Som delpensionär blev jag doktorand i företagsekonomi och avslutade med en avhandling.”
”Som delpensionär blev jag doktorand i företagsekonomi och avslutade med en avhandling.” Foto: Tor Johnsson/TT

Jan: Tyckte jag började bli gammal vid 85, men det går kanske över?

Man måste bestämma sig för vad gammal är för något. Själv tyckte jag att jag plötsligt vid 85 år började bli lite åt det hållet. Men det går kanske över.

Jag har genomgått ett par stora operationer. Har märkt att folk reagerar olika; en del gräver ner sig, och dör, medan andra lär sig att gilla läget och glatt lever vidare. Detta senare är kanske ett av de viktigaste beteendena man kan ha med livets olika svårigheter.

Skulle man bli ensam gäller det att söka gaska upp sig och försöka hitta en ny positiv kompis. Med samma inställning; att agera och att gilla läget. Att ragga brudar kan ge nya trevliga erfarenheter.

Hobbyverksamheter kan hjälpa till inom både det fysiska och mentala området; renovera bilar, båtar, radioamatörmannaskap, frimärkssamlande, stickning– bara man inte sitter i köket och dricker hemkokat.

Som delpensionär skrev jag in mig som doktorand i företagsekonomi och avslutade med en avhandling. Jag betraktar detta som ett mentalt vasalopp, det fysiska har jag inte ägnat mig åt. Däremot ser jag det som mycket viktigt att dagligen motionera. Man kollar ju numera detta i mobilen.

Det viktiga är nog turen och att ha valt rätt far- och morföräldrar. För min del blev de gamla vilket spillt över till mina kusiner som hamnade i 95-årsintervallet. Har man otur hjälper förstås inte detta och då är det bara att gilla läget.

/Jan Sterner, 86 år

Annons
Annons

”Det finns en begränsning för hur långt fram man kan tänka att man är med. Det är ju en ganska ny tanke.”

Foto: Martina Holmberg/TT

9 / 32

”Det finns en begränsning för hur långt fram man kan tänka att man är med. Det är ju en ganska ny tanke.”
”Det finns en begränsning för hur långt fram man kan tänka att man är med. Det är ju en ganska ny tanke.” Foto: Martina Holmberg/TT

Marianne, 73: Som äldre kan jag bjuda på mig själv

Jag tänker oftare på att livet börjar närma sig sitt slut, det finns en begränsning för hur långt fram man kan tänka att man är med. Det är ju en ganska ny tanke som jag inte hade tidigare. Jag kan känna sorg när jag tänker på barn och barnbarn, att jag kanske inte kommer att uppleva vissa saker med dem.

Det som är positivt också med att bli äldre är att man inte har så mycket att förlora.

Tänk om jag kanske bara har 10 år kvar att leva, det går fort. Så tänker jag att nej jag ska leva tills jag blir 100 år. Jag inbillar mig att om jag tänker så, så lever jag längre. Jag tror att det är viktigt att inte skylla allt på att man börjar bli gammal, som att jag inte kan åka skidor eller göra andra saker som jag gjort tidigare. Det är lätt och kanske bekvämt ibland att göra det.

Det som är positivt också med att bli äldre är att man inte har så mycket att förlora. Jag kan bjuda på mig själv mera nu än tidigare, jag bryr mig inte lika mycket om vad andra tycker. Vissa saker är inte så viktiga längre.

I många andra länder ses ju äldre människor som visa och är väldigt respekterade, men inte i Sverige på samma sätt. Jag tror att man får försöka leva sista delen av sitt liv, den tredje åldern, på det sätt som känns bra för en själv. Det gäller att ta vara på tiden för den kommer inte tillbaka.

/Marianne Torberger

Annons
Annons

”Mitt hem är min minneskorg, det härliga eller jobbiga i livet som varit kan ingen ta ifrån mig – blir en trygghet, en ledstång.”

Foto: Patrick Sörquist

10 / 32

”Mitt hem är min minneskorg, det härliga eller jobbiga i livet som varit kan ingen ta ifrån mig – blir en trygghet, en ledstång.”
”Mitt hem är min minneskorg, det härliga eller jobbiga i livet som varit kan ingen ta ifrån mig – blir en trygghet, en ledstång.” Foto: Patrick Sörquist

Gunilla, 90: Händer inget om jag inte själv tar tag i det

Jag känner mej inte gammal – men om en kort tid har jag traskat på denna jordplätten i 90 år.

Den lilla 6-åring som 1935 gick till sin första förberedande klass i skolan – är nog i grunden samma jag idag – ganska glad men samtidigt lite rebellisk.

I den lilla skolklassen med både flickor och pojkar fanns en sagofröken som jag senare insett satte igång riktningen i mitt liv. Hon grundlade den viktigaste ingrediensen – nyfikenheten och lusten till kreativitet. Hon såg mej och oss alla.

Den pedagogiska verksamheten som varit mitt yrkesliv har jag aldrig lagt av och lusten att leda grupper lever än idag varannan vecka.

Jag tappade inte taget när jag blev ensam. Beslöt mig för att försöka ta vara på dagen, njuta och känner egentligen just nu nog ingen åldersbegränsning.

Mitt hem är min minneskorg, det härliga eller jobbiga i livet som varit kan ingen ta ifrån mig – blir en trygghet, en ledstång.

Det händer inget om jag inte själv tar tag i mobilen eller nätet. Information, kontakter, böckerna som står där och väntar.

Allt tar lite längre tid än förr och tiden rullar fortare om man inte fångar den i svansen på morgonen.

Känner som ganska frisk än ingen oro för döden – en dag tar det slut – det som var livet.

/Gunilla Kalderén

Annons
Annons

”Birgitha”, 75, är egenföretagare i IT-branschen sedan pensionen.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

11 / 32

”Birgitha”, 75, är egenföretagare i IT-branschen sedan pensionen.
”Birgitha”, 75, är egenföretagare i IT-branschen sedan pensionen. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Birgitha, 75: Det stämmer inte att man blir dement och sjuk

Bilden av äldre måste ändras, så att vi inte ger upp på grund av ålder.

Jag förstod att jag blivit gammal när jag upptäckte att män, jämnåriga med mig, tittade på mina döttrar, inte på mig.

Nu är jag 75 år och har sedan tio år ett enmans företag som går bra. (Pedagogisk utvecklare av appar.) Min bild av att bli äldre är att man tror att man blir dement och sjuk. Måste jag nu sälja företaget?

Bilden av äldre måste ändras, så att vi inte ger upp på grund av ålder. Tommy Körbergs bok heter ”Sjung tills du stupar”. Jag ”appar” tills jag stupar.

/Birgitha

Annons
Annons

”Ett sjusiffrigt antal medborgare lever i digitalt utanförskap. Vissa områden i vårt land ligger i digital skugga.”

Foto: Hasse Holmberg/Scanpix

12 / 32

”Ett sjusiffrigt antal medborgare lever i digitalt utanförskap. Vissa områden i vårt land ligger i digital skugga.”
”Ett sjusiffrigt antal medborgare lever i digitalt utanförskap. Vissa områden i vårt land ligger i digital skugga.” Foto: Hasse Holmberg/Scanpix

”Oerhörd nonchalans mot oss äldre”

Det är inte som jag tänkte mig.

Om jag skall ha omvårdnad gäller det att jag är alert och kan föra min talan och ha de fysiska och mentala färdigheterna i behåll. Det senare gäller inte minst den tvångsdigitalisering som vi utsätts för. Här kommer bankernas kort-tvångsanvändande också in. Det är oerhörd nonchalans mot oss äldre att vi måste lära oss "smartphone-språket" vare sig vi vill det eller ej.

Internetstiftelsen i Sverige har också bedömt att det är ett 7-siffrigt antal medborgare som lever i digitalt utanförskap. Det finns också geografiska områden i vårt land som ligger i digital skugga. Det vill säga – det finns inte tekniska förutsättningar för en stabil uppkoppling.

/Bengt Svensson

Annons
Annons

”Risken finns att man till slut bara talar med människor i ens egen ålder om saker som bara äldre människor gör.”

Foto: Hasse Holmberg/TT

13 / 32

”Risken finns att man till slut bara talar med människor i ens egen ålder om saker som bara äldre människor gör.”
”Risken finns att man till slut bara talar med människor i ens egen ålder om saker som bara äldre människor gör.” Foto: Hasse Holmberg/TT

Kjell, 77: Med risk för påhopp – gå inte med i pensionärsföreningar

Vad som förvånar mig är att jag är 77 år, en ålder som jag alltid har uppfattat som mycket hög, men nu när jag är där så är allt som vanligt, naturligtvis så har sexlivet förändrats men inte alltid till det sämre, det är bara fantasin som sätter gränser.

När det gäller kroppsstyrkan så ger gymbesöket tre gånger i veckan tillsammans med hustrun ett gott resultat samt att vi tillsammans gör något meningsfullt och finns det något skönare än att efter en fysisk ansträngning sätta sig ner och inte göra något överhuvudtaget, bara låta latheten sjunka in i medvetandet.

Risken finns att man till slut bara talar med människor i ens egen ålder om saker som bara äldre människor gör.

Glädjen över att få ha varit frisk i 77 år kan ingen ta ifrån en och det är säkert fler än jag som anser att ålder är en siffra och att det är omständigheterna som råder.

Vi lever i ett samhälle där det är sensation att en riksdagsledamot i den nya regeringen är 70 år, jag blir fundersam när jag vet hur mycket hjärnkraft det finns kvar i gamla kolleger och vänner.

Med risk för att köra in handen i ett getingbo påstår jag att det inte är säkert att man som äldre skall gå med i pensionärsföreningar. Risken finns att man till slut bara talar med människor i ens egen ålder om saker som bara äldre människor gör, det finns många föreningar med blandad åldersfördelning. Som skriker efter hjärn- och arbetskraft.

/Kjell Lindh

Annons
Annons

”Den största kraften är kärleken.”

Foto: Fredrik Persson/TT

14 / 32

”Den största kraften är kärleken.”
”Den största kraften är kärleken.” Foto: Fredrik Persson/TT

”Vi är här för att utvecklas och lära oss livsläxan”

Största fördelen med att bli äldre o gammal är erfarenhetsbanken. Ur denna källa finns associationer till så gott som alla företeelser i nulivet.

Har man dessutom fått en förhandstitt på andra sidan, känns det inte alls oroligt eller stressande med döden. Finare kan det inte bli.

Det bästa med att bli gammal är annars att man under livets gång lärt sig vad som gäller.

Nackdelarna med att åldras är naturligtvis att kroppen krackelerar, som en gammal bil. Det blir skador och rost i hela maskineriet. Men mycket går ju att laga, så det är inte alltför problematiskt, så länge man har huvudet i behåll. Vissa saker får man acceptera.

Det bästa med att bli gammal är annars att man under livets gång lärt sig vad som gäller. Bearbetat sig igenom dråpslagen o sett att det värsta kan bli det bästa…

Och tror man som jag, att vi är här för att utvecklas o lära oss vår speciella livsläxa, blir livet både meningsfyllt och spännande. Det finns något bra även med svårigheterna …

Sedan tror jag att livet är tolerant. Har vi inte lyckats lära oss någonting, får vi fler chanser.

Den största kraften är kärleken. Gudarna vill oss väl om vi bara lyssnar …

/M S, 81 år

Annons
Annons

”Snart är det dags för en akvarellkurs i Bohuslän! Det gäller att fånga ljuset.”

Foto: Lars Pehrson

15 / 32

”Snart är det dags för en akvarellkurs i Bohuslän! Det gäller att fånga ljuset.”
”Snart är det dags för en akvarellkurs i Bohuslän! Det gäller att fånga ljuset.” Foto: Lars Pehrson

Ingela, 71: Lyssna på andra är också en konst

Att bli gammal är plus och minus. Ett stort plus är tiden. Är glad över att det finns tid att hjälpa andra. I mitt fall blir det mest maken Lars, 74, som har olika medicinska problem, vilket tar tid. Ser mig som en resurs i vården (jag är läkare).

Innan 65 år såg jag fram emot pensionen men nu tycker jag det är en tillgång att arbeta. Det blir en dag i veckan samt forskning och skrivande. Det är en stimulans att komma till jobbet på Huddinge sjukhus. Patienterna känner sig trygga, personalen är nöjd åt denna extra resurs. Har patienter inom mitt specialområde. Som äldre läkare kan man ta obekväma mer tidskrävande patienter och tolksamtal är inget hinder.

Jag håller med Clarence Crafoord som säger att varje människa är en berättelse. Det gäller bara att ta fram en stol och lyssna.

Flöjtspel har definitivt blivit mer nu efter pensionen. Det är trevligt. Har spelat på interna musikaftnar men även på officiell konsert. Sjunger också i kör vilket vi mår bra av. Faktiskt är rösten klarare nu än den var i tonåren, har fått större volym och mer bärighet.

Och om fyra veckor är det dags för en akvarellkurs i Bohuslän! Även när det är grått är det vackert. Det gäller att fånga ljuset.

Ålderdomen är något positivt men jag säger ändå till de unga: gör något kreativt nu, typ spela, sjung, måla, forska. Vi får se om någon lyssnar! Och jag håller med Clarence Crafoord som säger att varje människa är en berättelse. Det gäller bara att ta fram en stol och lyssna. Det är också en konst!

/Ingela Fehrman Ekholm

Annons
Annons

”Kanske är det en bit av en ny äldre-roll att ibland sitta i lugn och ro på en parkbänk och mata duvor.”

Foto: Björn Larsson Ask

16 / 32

”Kanske är det en bit av en ny äldre-roll att ibland sitta i lugn och ro på en parkbänk och mata duvor.”
”Kanske är det en bit av en ny äldre-roll att ibland sitta i lugn och ro på en parkbänk och mata duvor.” Foto: Björn Larsson Ask

Göran, 80+: Gläder mig åt att fylla en roll för de yngre

Jag (80+) vill minnas att jag inte tänkte mycket på att åldras varken som ung eller medelålders. En anledning kan ha varit att mina föräldrar, mostrar och mor/farföräldrar aldrig tedde sig så skröpliga.

Nu, när jag själv blivit gammal, har det förvånat och glatt mig att jag kan fylla en roll för de yngre. Jag har fått mer tid för dem, kan finnas till hands ibland när det behövs, ge litet råd eftersom jag faktiskt varit med om en hel del, kan se samband och förstå människor litet bättre än förr.

Kanske är det en bit av en ny äldre-roll som också innefattar att gå på pensionärsdans, lära sig grekiska på senioruniversitetet och ibland sitta i lugn och ro på en parkbänk och mata duvor.

/Göran A

Annons
Annons

”Jag öppnade hundpensionat vilket är en sjudagars arbetsvecka. Nu har jag dock beslutat att en vecka i månaden göra litet andra saker.”

Foto: Dan Hansson

17 / 32

”Jag öppnade hundpensionat vilket är en sjudagars arbetsvecka. Nu har jag dock beslutat att en vecka i månaden göra litet andra saker.”
”Jag öppnade hundpensionat vilket är en sjudagars arbetsvecka. Nu har jag dock beslutat att en vecka i månaden göra litet andra saker.” Foto: Dan Hansson

Kajsa Lena, 78: Hade aldrig kunnat föreställa mig detta liv

Eftersom jag tillhör en generation där de äldre verkligen betraktades som gamla när de hade fyllt 50 så vill jag belysa hur mitt liv ändrade riktning i den åldern.

Jag minns mina arbetskamraters förundran när jag sade upp mig 49 år gammal för att starta företag. Men tänk på din pension, varnade de mig. ”Jag vet ju inte om jag lever då, men nu har jag hittat den utmaning jag länge längtat efter” blev mitt svar. Och jag har inte behövt ångra mig en sekund.

Så mitt råd till alla som är mitt i livet men önskar göra något annat är: Våga prova. Det förnyar, föryngrar och håller livslusten uppe.

Jag sadlade om från kontorsliv till stallchef och började rida. Dessutom öppnade jag ett hundpensionat och sedan dess har jag varit väldigt aktiv. Har fyllt 78 nu och har släppt hästverksamheten men hundarna är fortfarande mitt stora intresse. Eftersom detta är en 7-dagars arbetsvecka har jag dock beslutat att ta en veckas ledighet i månaden för att göra litet andra saker och se litet mer av världen medan jag orkar och har lust.

Jag hade verkligen inte kunnat föreställa mig detta liv när jag såg ålderdomen framför mig. Och det som förvånar mig är att jag fortfarande inte känner mig gammal.

Så mitt råd till alla som är mitt i livet men önskar göra något annat är: Våga prova. Det förnyar, föryngrar och håller livslusten uppe. Och kan man inte radikalt förändra sitt liv så tror jag att den som håller ögonen öppna för nya möjligheter hela livet också förblir ung i sinnet.

/Kajsa Lena

Annons
Annons

”Jag började rida när jag var 14 år och rider fortfarande mer eller mindre regelbundet.”

Foto: Jeppe Gustafsson/IBL

18 / 32

”Jag började rida när jag var 14 år och rider fortfarande mer eller mindre regelbundet.”
”Jag började rida när jag var 14 år och rider fortfarande mer eller mindre regelbundet.” Foto: Jeppe Gustafsson/IBL

Marianne, 74: Jag tycker fortfarande att den bästa tiden är nu

Jag älskar livet och har alltid tyckt, och tycker fortfarande, att den bästa tiden är nu. Allt som jag alltid har kunnat göra, det kan jag fortfarande göra, även om jag har ändrat uppfattning om vad som är roligt.

Det tråkiga är att många av mina jämnåriga väninnor inte håller jämna steg med mig utan har krämpor eller svårt för att röra sig. Därför umgås jag gärna med kvinnor som är 10–20 år yngre än jag. Mitt yrke som översättare utövar jag fortfarande. Jag började rida när jag var 14 år och rider fortfarande mer eller mindre regelbundet.

Barn har jag inga och jag har aldrig varit intresserad av barn. Jag lever livet baklänges. Jag gifte mig för första gången när jag var 65 och då hade jag aldrig bott tillsammans med någon tidigare.

Det enda sorgliga är att det inte är så lång tid kvar. Det kan det ju inte rimligen vara när man är 73. Förr kunde man tänka ”om tio år, om tjugo år”… Det fungerar inte längre. Har jag en väldig tur, kan jag bli 94 som min mormor. Jag älskar livet och jag vill leva ”alltid”.

Vad som irriterar mig är den bild av äldre människor som framställs i medierna. Så snart teve ska illustrera pensionärernas situation, plockar de fram en bild av en gammal man eller kvinna som stapplar fram med hjälp av en rollator.

/Marianne Kristoffersson

Annons
Annons

”Jag njuter numera av att sitta i stillhet utan att känna mig rastlös. Jag broderar och njuter av att långsamt se hantverket växa fram.”

Foto: Jessica Gow/TT

19 / 32

”Jag njuter numera av att sitta i stillhet utan att känna mig rastlös. Jag broderar och njuter av att långsamt se hantverket växa fram.”
”Jag njuter numera av att sitta i stillhet utan att känna mig rastlös. Jag broderar och njuter av att långsamt se hantverket växa fram.” Foto: Jessica Gow/TT

Lilo, 62: Att bli äldre är synonymt med att bli friare

Numera reser sig de yngre på spårvagnen, och jag älskar det! Jag bär hatt, och älskar det! Jag kan klä upp mig utan anledning, och jag älskar det! Jag kan använda mina smycken till vardags, och jag älskar det! Jag kan flörta med män utan att det tas på allvar, och jag älskar det! Jag kan vara så där lite förvirrad på skoj och bli omhändertagen, och jag älskar det! Jag har blivit fåfäng, och jag älskar det!

Då är det en lycka att få bli gammal!

Att bli gammal innebär för mig att jag numera njuter av att sitta i stillhet utan att känna mig rastlös. Det är ett inre lugn som kommit naturligt med åldern. Jag broderar och njuter av att långsamt se hantverket växa fram. Jag läser mycket, musicerar taffligt och ser till att gå på fest och dansa mig trött ett par gånger om året. Jag värnar de små möjligheter vardagen bjuder att förhöja livsglädjen. Jag dukar vackert en vardag. Tänder levande ljus. Håller handen. Lyssnar på regnet. Njuter av ett kompakt mörker. Slösar inte tid på oväsentligheter. Ser numera knappt på tv. Den stör.

Det att bli äldre har för mig blivit synonymt med att bli friare, lyckligare. Jag gör mest som jag vill, är frispråkigare och bryr mig mindre om vad andra tycker om mig. Jag säger ifrån så där som jag minns att min mormor gjorde.

Jag har dragit mig tillbaka och är tillfreds i det lilla. Då är det en lycka att få bli gammal!

/Lilo, 62

Annons
Annons

”Att hänga med i den digitala världen blir allt viktigare, se på Dagny och ha henne som förebild.”

Foto: Malin Hoelstad

20 / 32

”Att hänga med i den digitala världen blir allt viktigare, se på Dagny och ha henne som förebild.”
”Att hänga med i den digitala världen blir allt viktigare, se på Dagny och ha henne som förebild.” Foto: Malin Hoelstad

Vera, 85: Tro inte att allt händer av sig självt

Det blev intressantare och mer innehållsrikt än jag trodde innan jag gick i pension för 20 år sedan. Många roliga och spännande saker har jag fått vara med om.

Nu när jag känner att mycket är för sent att göra är jag glad att jag tog chansen medan den fanns. Är man frisk och ekonomin räcker till ska man resa. Så det har jag gjort. Jag fick chansen att fortsätta jobba med undervisning. Att möta tysta, intresserade och ambitiösa seniorer i stället för bullriga tonåringar var en ny upplevelse. Om man går med i någon förening, får man nya vänner och tro inte att man i seniorföreningar bara dricker kaffe och lyssnar på dragspel.

Att hänga med i den digitala världen blir allt viktigare, se på Dagny och ha henne som förebild. Men tro inte att allt detta händer av sig själv. Man får allt ligga i och ta reda på vad som erbjuds. Då är det onekligen en fördel att bo i en stad. Med åren sjunker ambitionerna, många hinder kommer i vägen. Men då har man många fina minnen att se tillbaka på. Jag har också föresatt mig att varje dag ska ha ett mål om aldrig så litet, så att jag vid dagens slut kan skriva i min almanacka något mer än hur vädret var.

Visst kommer dagar då man deprimerat inser att snart är allt slut, men så länge du kan gör något som gör dig eller någon annan glad så sätt i gång! Tänk på Dagny!

/Vera

Annons
Annons

”Plötsligt dök en profil upp på en kontaktsajt. På var sitt håll klickade det.”

Foto: Bertil Ericson/TT

21 / 32

”Plötsligt dök en profil upp på en kontaktsajt. På var sitt håll klickade det.”
”Plötsligt dök en profil upp på en kontaktsajt. På var sitt håll klickade det.” Foto: Bertil Ericson/TT

76 och 78 år – och tycker ålder är en tillgång

Med förvåning stirrade vi på varandra över köksbordet. Svenska Dagbladet låg uppslagen och artikeln handlade om att bli gammal.

– Känner du dig gammal, sa jag till min sambo.

– Nej, sa han, gör du det?

Då sade det inte bara klick. Det var som om en bomb briserade. Det var förälskelse, kärlek och passion.

Varpå vi kom fram till att trots att vi är 76 och 78 år känner ingen av oss sig gammal.

Vi tänkte drygt åtta år tillbaka. Vi hade båda två på varsitt håll under ett antal år levt ensamma och bestämt oss för att fortsätta så livet ut.

Plötsligt dök en profil upp på en kontaktsajt på datorn. På var sitt håll klickade det. Efter ett intensivt tankeutbyte i sex veckor bestämde vi oss för att träffas. Då sade det inte bara klick. Det var som om en bomb briserade. Det var förälskelse, kärlek och passion. Kände vi oss gamla? Nej, för kärleken har ingen ålder.

På den vägen är det. Nästa jämna födelsedag är 80. Överallt träffar vi människor i mogen ålder, som är aktiva och generösa i sitt bemötande av andra människor. Vi träffar ungdomar, som vill umgås med oss, som respekterar oss och som vi respekterar tillbaka. Då blir ålder en tillgång.

Så när är man gammal? Är det när man tittar sig i spegeln och ser rynkorna i ansiktet blir djupare och djupare. Eller är det när ensamheten smyger sig på som ett kvävande täcke och livet och människorna utanför är alltför avlägsna för att kännas verkliga? Eller är gammal bara en känsla?

/Kerstin Nordholm

Annons
Annons

”Skogsvandringar med hunden, mossor och lavar, hackspetten och korpen.”

Foto: Hasse Holmberg/TT

22 / 32

”Skogsvandringar med hunden, mossor och lavar, hackspetten och korpen.”
”Skogsvandringar med hunden, mossor och lavar, hackspetten och korpen.” Foto: Hasse Holmberg/TT

Cecilia, 86: Så plötsligt den kom, ålderdomen

Livet är ett mirakel, outgrundligare för varje år.

Jag, 86 år.

Så plötsligt det kom, att detta skulle hända mig, ålderdomen. Jag som alltid varit så stark, snabb och smidig. Plötsligt går alla förbi mig på trottoaren. Vinteris och halka. Jag är stel av förskräckelse att halka omkull. Ett fall kan vara ödesdigert.

Känslan av att vara skör, att balansen är si och så, att behöva be om hjälp, inte hade jag väntat mig detta. Sanningen att säga hade jag inte tänkt framåt alls.

Ändå är jag benådad. Ett långt liv utan allvarliga sjukdomar. Livet är ett mirakel, outgrundligare för varje år. Att jag får vara med! Skogsvandringar med hunden, mossor och lavar, hackspetten och korpen. Böckerna, musiken, vännerna.

Jag lever fortfarande ett rikt och intressant liv och har ingen lust att lämna jordelivet.

/Cecilia

Annons
Annons

”Min make, 92, har alltid bakat vårt matbröd och nu är jag bagarassistent och tar fram allt som behövs.”

Foto: Jurek Holzer

23 / 32

”Min make, 92, har alltid bakat vårt matbröd och nu är jag bagarassistent och tar fram allt som behövs.”
”Min make, 92, har alltid bakat vårt matbröd och nu är jag bagarassistent och tar fram allt som behövs.” Foto: Jurek Holzer

Birgitta, 85: En stor befrielse att inte behöva åka till arbetet

Många säger att de börjar känna av åldern efter 75 men för mig börjar det komma först nu när jag är inne i mitt 85:e år med leverfläckar, rynkor och slapp hals, andfåddhet i trappor, vissa sömnstörningar, sämre balans när jag är trött. Men ändå … Min make är 92 och inte alltid så kry. Jag kör bilen och svingar hans rollator ut och in i bagageutrymmet. Vi åker och veckohandlar. Han stöder sig på varuvagnen och scannar när jag kommer kilande med varorna.

Vårt mål att vi två gamla doktorer ska klara oss själva och vara aktiva med något roligt varje vecka. Han har till exempel alltid bakat vårt matbröd och nu är jag bagarassistent och tar fram allt som behövs, slår upp degarna och gör rent köket efter baket. Men själva kompositionen och jäsnings- och gräddningstider är hans hemlighet!

Vi vistas mest hemma men följer med i vad som händer i världen via dagstidningar, tidskrifter och tv. Det känns som en riktig lyx att en förmiddag höra på partiledardebatten (jag stickar för glatta livet!). Likaså brukar jag sända en tacksam tanke till alla som arbetar när jag står och ser på rondellen nedanför vår balkong där bilarna strömmar förbi redan kl 6.30 på morgonen. ”Tack för att ni gått upp tidigt, skrapat isen på rutorna och kör till jobbet så jag kan få min pension”, tänker jag. Och känner det som en stor befrielse att inte behöva gå ut i kylan för att åka till arbetet.

/Birgitta Swartz

Annons
Annons

”Att åldras, med eller utan sjukdomar och åkommor, är inte roligt, inte lätt och inte något att se fram emot.”

Foto: Bertil Ericson/TT

24 / 32

”Att åldras, med eller utan sjukdomar och åkommor, är inte roligt, inte lätt och inte något att se fram emot.”
”Att åldras, med eller utan sjukdomar och åkommor, är inte roligt, inte lätt och inte något att se fram emot.” Foto: Bertil Ericson/TT

Så naivt att tro att ålderdomen skulle bli njutbar

Oj, så naiv jag måste vara som trodde att ålderdomen var som en nedtrappning bara, lite långsammare skulle det gå och lite tröttare skulle vi bli, kanske lite mulligare och skrynkligare men nöjda och glada skulle vi möta vår fjärde och sista ålder.

Pyttsan, att åldras, med eller utan sjukdomar och åkommor, är inte roligt, inte lätt och inte något att se fram emot. Jag tror att många, precis som jag, inte riktigt har klart för sig vad det innebär.

Det är för sent när dagen nästan inte räcker till för att komma igång på morgonen, orka på dagen och finna nattro och kunna sova. Man måste vara hyfsat frisk och kry för att orka vara gammal.

Nej, det har inte blivit som jag tänkt mig och jag är förvånad över vilken enorm skillnad det är att vara gammal mot hur jag var som ung, medelålders och lite äldre. Allt påverkas, hela jag, både fysiskt och psykiskt och det känns som en käftsmäll och ett totalt nederlag.

/En något besviken 74-åring

Annons
Annons

”Jag trodde att man skulle känna sig gammal när man har 80-årsfest. Men så känns det verkligen inte alls!”

Foto: Anders Wiklund/TT

25 / 32

”Jag trodde att man skulle känna sig gammal när man har 80-årsfest. Men så känns det verkligen inte alls!”
”Jag trodde att man skulle känna sig gammal när man har 80-årsfest. Men så känns det verkligen inte alls!” Foto: Anders Wiklund/TT

Marga, 80: Förvånansvärt mycket är sig likt

Förvånansvärt mycket är sig väldigt likt. Inombords känns allt sig likt! Nästan lite förunderligt kan jag tycka att det är att jag nu som bäst håller på att förbereda en stor fest för mina 80 år! Jag trodde att man skulle vara gammal då. Men så känns det verkligen inte alls! Lite skröpligare i kroppen efter ett nytt knä för ett drygt år sedan, men livet är verkligen lika kärt för det.

Hela livet har jag haft roliga och intressanta jobb inom pr och marknadsföring. Hela tiden i egen regi och med möjlighet att styra mitt liv! Och som avslutning, när jag var trött på att krusa journalister och jag fyllt 56 år, startade jag en butik med klassiska kläder för kvinnor, tjejer, tanter, damer som ville klä sig klassiskt och snyggt. En butik, som jag trodde att jag skulle ha kanske 7–8 år! Men som jag lämnade för ett knappt halvår sedan. I händerna på våra två döttrar. Ja, livet är fantastiskt!

/Marga Ståhl

Annons
Annons
Foto: Bertil Ericson/TT

26 / 32

Foto: Bertil Ericson/TT

Lillvi, 79: Att man inte känner sig gammal förvånar

Kallar barnen för ungdomar när det är barnbarnen som är det. Barnen är medelålders!

Lugnt och skönt, man bestämmer själv sitt ”dagsschema”.

Har något förvånat dig? Ja, att man inte känner sig gammal, men kollar man sig i spegeln på morgonen så förstår man att man inte är så ung som man känner sig. Lite smink hjälper.

Kallar barnen för ungdomar när det är barnbarnen som är det. Barnen är medelålders!

Min mamma som dog strax före 99-åriga födelsedagen kände så hela tiden när hon blev äldre. Hon var pigg till sina sista 2 månader, bodde själv, städade, handlade, hade ingen hemtjänst!!!

När jag fyllde 75 tänkte jag lite flyktigt att jag kanske bara hade levt 3/4 av mitt liv och hade 1/4 kvar? Men så är det inte, har fått metastaser i lungor, mage o lever efter en tarmcanceroperation, men jag dör inte i morgon förhoppningsvis och det finns mediciner som fördröjer förloppet.

/Lillvi

Annons
Annons

”Nummer två på listan var att lära mig spela gitarr. Jättekul, men egentligen inte min grej.”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

27 / 32

”Nummer två på listan var att lära mig spela gitarr. Jättekul, men egentligen inte min grej.”
”Nummer två på listan var att lära mig spela gitarr. Jättekul, men egentligen inte min grej.” Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ulla, 70+: Satte mig ner och funderade på vad jag ville göra

Jag har jobbat på lov och helger sedan jag var 12 år, så att gå i pension vid 63 var underbart. Jag satte mig ner och funderade på vad jag faktiskt ville göra. Först på listan stod att lära mig måla. Jag gick på akvarellkurser, teckningskurser och målade akvarell under ett helt år. Sedan dess målar jag hela tiden, numera tillsammans med en grupp likasinnade vänner i samma ålder.

Så länge jag fyller mina dagar med meningsfullt innehåll behöver jag inte frukta det oundvikliga.

Några andra saker på min lista var att lära mig spela gitarr och väva. Jättekul, men egentligen inte min grej. Som pensionär beslöt jag mig för att börja sjunga igen och många av körmedlemmarna har blivit vänner.

Det är människorna, som ger mening åt upplevelserna. Givetvis känner jag att tiden håller på att rinna ut. Givetvis känner jag att kroppen inte orkar med alla saker, jag kunde göra förr och kanske skulle vilja göra igen, men så länge jag fyller mina dagar med meningsfullt innehåll behöver jag inte frukta det oundvikliga.

För flera år sedan gick jag till en begravningsbyrå och bestämde hur min begravning skulle se ut. I höstas gick jag tillbaka dit och krävde tillbaka handlingarna och gav dem till min dotter, och sa att hon får göra vad hon vill med min information och att min vilja i detta fall inte är viktig längre.

Jag har också turen att ha en kär vän vid min sida, vilket gör upplevelserna så mycket bättre och de svåra händelserna en aning mindre svåra att hantera. Lite äventyrslusta, en del sexuell lust och reslust är också kära medresenärer i pensionärslivet, den hittills bästa tiden i mitt liv.

/Ulla Westling

Annons
Annons

”Vad som har bidragit är framförallt kontakten med människor, kulturen, konsten och musiken.”

Foto: Hanna Franzén/TT

28 / 32

”Vad som har bidragit är framförallt kontakten med människor, kulturen, konsten och musiken.”
”Vad som har bidragit är framförallt kontakten med människor, kulturen, konsten och musiken.” Foto: Hanna Franzén/TT

Som 80-åring börjar jag hitta tryggheten hos mig själv

Jag gick i pension när jag blev 65 år och känner att de här åren som ju är finalen i mitt liv, är den bästa och skönaste perioden. Jag vill gärna att det fortsätter länge än. En förutsättning för ett gott liv är att man kan hålla sej igång och att undvika sjukdomar. Jag har haft en väldig tur här i livet, har inte varit sjuk ofta, vi har inte drabbats av krig i landet och jag har klarat mej från svårare olyckor. Jag har fått känna på en del sorg och även att se livets skuggsidor, genom mitt arbete, men de erfarenheterna har berikat mej.

Försöker se det som omoget oförstånd och övar på att förlåta mej själv.

Om jag ser tillbaka, så finns det naturligtvis händelser och handlingar, som jag inte är så nöjd med, men jag försöker se det som omoget oförstånd och övar på att förlåta mej själv. Det känns väldigt skönt att ha kommit till den här åldern och fortfarande vara vid liv och nyfiken på fortsättningen.

Jag fyller 80 år till sommaren och planeringen är att jag finns med i drygt tio år till. Jag kan nog säga att jag börjar hitta tryggheten hos mej själv. Vad som har bidragit till den känslan är framförallt kontakten med människor, kulturen, konsten och musiken.

Att ha en kär vän att glädjas med, att bry sej om och att bli ombrydd av, betyder mycket. Att utmana blygheten och våga stå upp mer för sej själv. Att inse vikten av människors lika värde och att känna tacksamhet över turen att ha växt upp i ett demokratiskt land som Sverige, bara det gör att fortsättningen känns ok.

/R E

Annons
Annons

”Jag njuter av sena frukostar, tränar och är noga med att ta det lugnt på isiga gator och i branta trappor.”

Foto: Staffan Löwstedt

29 / 32

”Jag njuter av sena frukostar, tränar och är noga med att ta det lugnt på isiga gator och i branta trappor.”
”Jag njuter av sena frukostar, tränar och är noga med att ta det lugnt på isiga gator och i branta trappor.” Foto: Staffan Löwstedt

Birgitta, 74: Vilken vinstlott att få vara född i Sverige

Jag trodde aldrig att jag skulle bli gammal. Jag, som hade hela livet framför mig. Helt plötsligt skulle jag fylla 65. Kan det vara möjligt? Kände mig ju jämngammal med mina 40-åriga kollegor?

Under mina aktiva år som heltidsarbetande med både familj, hem och vänner ställer jag mig frågan hur min tid räckte till. Som senior ser min dag helt annorlunda ut. Ingen stress förekommer och jag är fri att själv bestämma över min tid. Jag njuter av sena frukostar, tränar och är noga med att ta det lugnt på isiga gator och i branta trappor.

Till min förvåning ringer helt plötsligt arbetsgivare med frågan om jag inte kan tänka mig jobba någon dag i veckan. Men icke. Mitt liv är nu alltför behagligt för att åter börja passa tider och känna krav.

Ett orosmoln finns dock på min himmel. Rädslan över att bli sjuk, att bli beroende av andra och en belastning för min familj. Så länge jag kan besöka föreläsningar, ta promenader och resa ut i världen är jag både tacksam och nöjd över denna min härligt behagliga tillvaro.

Jag brukar ofta säga att jag har dragit en vinstlott i livet. Jag är född i Sverige.

/Birgitta

Annons
Annons

”Greta liknar en giraff – ett djur som med sin långa hals gör det möjligt att spana långt in i framtiden. Ett däggdjur som har det största hjärtat.”

Foto: Martina Holmberg/TT

30 / 32

”Greta liknar en giraff – ett djur som med sin långa hals gör det möjligt att spana långt in i framtiden. Ett däggdjur som har det största hjärtat.”
”Greta liknar en giraff – ett djur som med sin långa hals gör det möjligt att spana långt in i framtiden. Ett däggdjur som har det största hjärtat.” Foto: Martina Holmberg/TT

Per Erik, 80+: Jag känner en stark mening i livet

När jag fyllde 70 funderade jag över vad som skulle stå i inbjudan till festen. Lekte med tanken att välkomna till "Öppet hus i livets slutskede". Men vid närmare eftertanke kände jag mig inte då så nära stupet, så inbjudan kom att ske i en mer optimistisk anda …

I dag inspireras jag annars framförallt av de unga kvinnor som tar sig ton och kämpar för en annan tingens ordning.

Mot bakgrund av allt jag varit med om de senaste 10 åren känner jag mig nu faktiskt mer vital, har mer framtidstro. Jag känner också en stark mening i livet.

I mitt arbetsliv försökte jag ”gneta på” för att förändra världen under mina 26 år inom ”TCO-familjen” från vilken jag avtalspensionerades för 20 år sedan. Med denna "afterwork-händelse" fick jag mer fri tid att läsa, skriva och reflektera över det som varit. Och dessutom att verka som egenföretagare.

I dag inspireras jag annars framförallt av de unga kvinnor som tar sig ton och kämpar för en annan tingens ordning vad gäller jämställdhet, klimatet med mera. Så bland mina nylästa böcker finns bland andra Maria Aljochinas ”Riot days – om Pussy Riot och tiden i fängelse”, Greta Thunbergs med flera ”Scener ur hjärtat, skolstrejk för klimatet” och Chimamanda Ngozi Adichies ”Alla borde var feminister”.

Jag noterar att Greta lyckades göra sin egen familj klimatmedveten och fick dem att stötta henne i sitt kunskapsuppbyggande och opinionsbildningsarbete. Jag beundrar verkligen Greta och hennes familj!

Min uppfattning är att alltför många agerar som strutsen i dag och sticker huvudet i sanden inför klimathotet. Greta liknar mer en giraff – ett djur som med sin långa hals gör det möjligt att spana långt in i framtiden. Ett däggdjur som har det största hjärtat. Och vars långa framben gör det möjligt för sig själv och andra att ta stora steg framåt.

/Per Erik Boivie, 80+

Annons
Annons

”Efter 40 år som lärare i ett skolsystem under förändring tror jag, att vi egentligen aldrig blir färdiga med något.”

Foto: Gorm Kallestad/TT

31 / 32

”Efter 40 år som lärare i ett skolsystem under förändring tror jag, att vi egentligen aldrig blir färdiga med något.”
”Efter 40 år som lärare i ett skolsystem under förändring tror jag, att vi egentligen aldrig blir färdiga med något.” Foto: Gorm Kallestad/TT

Ted, 80: Har försökt hålla ordning på livsprojekten

Det som gäller mig och alla andra äldre är, att vi har vår livshistoria att förhålla oss till. Troligen finns för var och en av oss ”hela livet”, allt man varit med om, lagrat i ”minnet”. Det är också möjligt, att barndomen återkommer i den äldre människans ”inre bildvärld”.

Om någon frågade mig, vad jag använt min tid på jorden till, skulle jag svara, att försöka hålla ordning. Jag har med åren fått ett mer evolutionärt perspektiv. Hade människan inte utvecklat sitt ”ordningssinne”, hade vi aldrig överlevt. Ordningen finns i det allra mesta. Hela vårt, om det nu gäller, vetenskapssamhälle bygger på, att ur kaos skapa ordning.

Jag har haft sällskap med begreppet/ordet ”projekt” under livets gång. Det har också med ordning att göra. Alla våra liv har lite av projekt över sig, i mening att vi vill skapa något, göra något vars ”ordning” skulle vara betydelsefull för oss. Det kan också vara en del av det meningsskapande vi är i behov av. Mina livsprojekt har varit två dominerande: familjebildning och mitt yrkesliv.

Det första har med relationer och roller att göra, att bli förälder, att förändras och det andra också om relationer, som skollärare i 40 år, om kunskap och lärande i ett skolsystem under förändring. Jag tror, att vi egentligen aldrig blir färdiga med något.

/Ted Derwinger

Annons
Annons
Foto: Fredrik Sandberg/TT

32 / 32

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Guldkanten är att sova litet middag

För mig betyder det goda åldrandet, valfrihet. Att ha försörjning för att kunna ha tiden till både in och utblickande.

Man behöver, tycker jag, kunna förbereda sig när horisonten krymper. Samtidigt, vara i nuet och ta emot livet som det utvecklar sig.

Möjligheten gör att man balanserar sig mellan dessa poler och kan njuta mer.

Sådan lyx som att sova en stund på dagen om man vill och att släppa in lite ny attraktion i sitt liv är själva guldkanten för mig.

/67 år i september

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons