Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Vore bra om HD sa något om horstämplingar

Det var vid köpcentret Emporia i Malmö som mannen skrek okvädesord till en kvinna.
Det var vid köpcentret Emporia i Malmö som mannen skrek okvädesord till en kvinna. Foto: Jorma Valkonen/TT

”Din jävla hora, jag ska knulla din mamma”, skrek en ung man till en kvinna på Emporia köpcentrum i Malmö tidigare i år. Hur får vi bete oss mot varandra? ”Yttrandefriheten är långtgående och allt som är otrevligt är inte brottsligt”, brukar jurister upprepa till leda. Men det finns gränser.

Under strecket
Publicerad

Gränssättningen bygger på avvägningar mellan yttrandefriheten och andra intressen, som antingen kan knytas till enskilda eller till det allmänna. När det intresse som står i konflikt med yttrandefriheten väger tyngre ställer lagstiftningen upp förbud mot dessa yttranden. Det är i många fall helt okontroversiellt. Det brukar emellanåt knappt ens betraktas som något som hör hemma i yttrandefrihetsdiskussionen.

Den som genom sitt yttrande beställer ett mord eller planerar en statskupp har inget att hämta i yttrandefrihetsrätten. Men det finns ett antal regler som återkommande upphov till debatt om hur lagstiftningen dragit gränserna. Hets mot folkgrupp. Förolämpning. Ofredande.

I fallet med mannen på köpcentrumet i Malmö var det ofredandebrottet som stod i centrum. Regeln ändrades nyligen och lyder nu: ”Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt  för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år”.

Annons
Annons

Det krävs en "kännbar" fridskränkning för att någon ska kunna dömas för ofredande. Det är särskilt angrepp genom yttranden som medfört svåra bedömningar under regeln under senare tid. Vid vissa typer av fridskränkande yttranden har domstolarna krävt att handlingarna varit upprepade för att det ska falla över gränsen.

Mannen i Malmö åtalades med anledning av det ovan citerade uttalandet för ofredande. Han åtalades även för ett annat fall av ofredande och olaga hot. Han friades för dessa två senare åtalspunkter i både tingsrätten och hovrätten. I denna del finns det inte så mycket att säga. Mer intressant är det verbala angreppet som ovan citerats.

Tingsrätten friade även i denna del. Domstolen skriver: ”Det som åklagaren påstått att mannen uttalat är klart otrevligt och olämpligt. Tingsrätten finner dock inte att det påstådda agerandet – inte ens om det vid det ena tillfället förenades med en knuff eller tag om armen – kan betraktas som ett brottsligt ofredande.”

Hovrätten kom till motsatt slutsats och konstaterade att uttalandet varit olämpligt, att det skett plötsligt och på en plats där det har funnits en risk för att andra människor skulle höra det och att det riktade sig mot en särskilt sårbar person. Sammantaget ansågs detta räcka för ansvar. Det är en lagtolkning som det är lätt att instämma i men det är ingalunda en självklar utgång, i ljuset av hur användningen av ofredanderegeln tidigare använts.

Om någon av parterna överklagar, är det här ett bra fall för prövning i högsta instans. Det är de ”små” brotten – förolämpningar, ofredanden, sexuellt ofredande – som visar hur yttrandefriheten viktas mot andra intressen. Dessutom vore det bra om HD kunde säga något om hur man ska se på alla dessa horstämplingar. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons