Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Fördomar förklädda till omtanke

Under strecket
Publicerad

**Bland det svåraste **som finns är att komma åt fördomar som är förklädda till omtanke. Något som grundar sig i en god vilja, en önskan om att hjälpa, men som ändå kommer ut som skuldbeläggande av offret.

När jag får höra Ekots avslöjande om hur Södertörnspolisen i flera år har fört ett register över våldsutsatta kvinnor kommer jag direkt att tänka på detta. Att polisen säkert tror att de gör gott. Att många av de som har bidragit med uppgifter om kvinnornas etniska och religiösa bakgrund, psykiatriska diagnoser eller familjeförhållanden faktiskt tror att de gör rätt.

De kanske till **och med **tror att det har med saken att göra. Som om en kvinna som blir misshandlad går att hjälpa ur våldet genom att föra in henne med namn i ett register, tillsammans med hemsnickrade, ibland rent kränkande, teorier om hennes privatliv. Som om det var i hennes leverne som lösningen på gåtan fanns.

Inte hos mannen som slår, utan hos henne. Hon som blir slagen.

Att vara kvinna är att röra sig genom livet med ett enormt ansvar på sina axlar. De rådande attityderna kring mäns våld mot kvinnor säger mer eller mindre uttalat att det är vi kvinnor själva som ska se till att bete oss på ett sådant sätt att vi inte blir våldtagna eller misshandlade.

Annons
Annons

Inga andra brott i samhället behandlas på detta sätt – att det är offret självt som så att säga ska ta hand om det brottspreventiva arbetet. När en man slås ihjäl i samband med en fotbollsmatch talar vi om att porta de våldsamma elementen från arenor och om fler poliser. Inte om att alla män ska sluta gå på match. När en man misshandlas i en krogkö talar vi om öppettider, sprit, vakter och om fler poliser. Inte att alla män ska stanna hemma på helgerna.

Men när kvinnor utsätts för våld söker samhället oftast efter svaret på varför hon har blivit misshandlad eller våldtagen hos henne, i hennes beteende. Inte hos den misstänkta gärningsmannen. Inte hos honom som behöver nås av samhällets budskap om att aldrig lösa en konflikt med våld, att acceptera en kvinnas nej eller att modernisera sin kvinnosyn.

Ekots avslöjande om polisens omfattande register av våldsutsatta kvinnor är både kränkande och olagligt. Det rimmar illa med alla vackra ord efter skandalen med romregistret om att det ska vara slut med illegala kartläggningar.

Men det är dessutom helt fel väg att gå. Det är ett tillvägagångssätt som står kvar och stampar i den gamla unkna föreställningen att det är kvinnan som bär ansvaret för det våld hon utsätts för. Att hon är den som bär skulden.

Alla kvinnor kan bli utsatta för våld. Men det är faktiskt inte alla män som slår, våldtar och dödar. Det är hos de som inte kan hantera gränssättning, konflikter och separationer utan att ta till våld som vi måste söka svaret. Det är hos de våldsamma männen som vi kanske kan finna lösningen på gåtan om våldet mot kvinnorna, och det är dags att samhället en gång för alla riktar sitt fokus till där det hör hemma.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons