Annons
Krönika

Katarina Wennstam:”Sluta moralisera sexundervisning”

Under strecket
Publicerad

Att internet hänger ihop med sex är knappast någon nyhet. Porn lär vara ett av de vanligaste sökorden. Internet har revolutionerat vår relation till sex, både på gott och ont. Att hitta sin kärlekspartner via nätet är i dag det vanligaste och kanske också säkraste sättet. Det är inte hängande över en bardisk man tar sitt livs bästa beslut.

Men när jag ser vårt förhållningssätt till den virtuella verkligheten och det vi vuxna så populärt kallar för skärmtid, tänker jag snarare på gammaldags sexualundervisning. Stelbent, fyrkantig och helt fel ute.

Frågar du en tonåring i dag, så vet man det mesta om reproduktion och alla så att säga torra, och våta, fakta. Hur ett barn blir till är ingen hemlighet ens för en lågstadieelev. Hur fortplantningsorganen ser ut i genomskärning är inte vad hormonstinna tonåringar längtar efter att få prata med vuxna om.

Frågar du en tonåring i dag, så vet man det mesta om reproduktion och alla så att säga torra, och våta, fakta.

Sexualundervisningen borde i stället handla om det finstilta. Ord som respekt, ryktesspridning och gränssättning är alltför sällan i fokus, eller för den delen hur man bäst lär sig att njuta av det där underbara vi har begåvats med. Trots att läroplanen talar om att sexualkunskapen ska vara ämnesövergripande, så visade en genomgång från Skolverket för ett antal år sedan att undervisningen framför allt bedrevs inom ämnet biologi i åk 8.

Annons
Annons

Samtidigt sa 15 000 ungdomar i den stora sexualitetsstudion UNGKab2009 att det de saknade i skolan var att prata om hur man får en relation att fungera och hur man flörtar. Barn och ungdomar behöver prata om känslor och sex, inte rita in äggledarna på rätt ställe.

Samma sak tänker jag på när somliga debattörer skräckslaget pratar om en generation som redan kan mer om appar och megabytes än deras föräldrar och lärare.

Problemet är inte av teknisk natur, det är bara acceptera att varje generation lär sig snabbare än den tidigare. Återigen känns moralpaniken från gamla tiders attityd till unga och sex igen. Men ungdomar kommer inte att ha händerna på täcket, eller hålla dem borta från mobil och platta.

Det de behöver är handledning om känslor och relationer, också på nätet. Det stora som sker på nätet i dag är inte kopplat till bredbandshastighet eller senaste Iphonen, utan att så få vet hur man ska bete sig mot varandra när mötet inte sker öga mot öga.

Det är här vi föräldrar, tillsammans med skolan, har en viktig plats att fylla. Ett barn kan ha en till synes fullt fungerande vardag IRL, men samtidigt vara på de mest vedervärdiga kommentarer, på sajter som mamma och pappa inte ens vet att de finns. Många lärare känner inte till de sociala mötesplatser som eleverna rör sig på – nej, det är inte Facebook – och har således ingen koll på om halva klassen trakasserar en elev på Kik eller Snapchat.

Skolan måste anpassa sig till en verklighet som är här för att stanna. Inte bara moralisera och prata teknik, utan inse att känslolivet och människans inre, våra förhoppningar och värsta mardrömmar följer med oss ut på internet. Och tillbaka rakt in i hjärtat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons