Annons

WHO: Datorspelsberoende är en psykisk sjukdom

Datorspelsberoende ska klassas som psykisk sjukdom. Men beslutet från WHO är kontroversiellt och redan nu varnas det för följderna.

– Vi måste hantera detta växande världsproblem som även lett till dödsfall, säger Vladimir Poznyak vid WHO till SvD.

Under strecket
Publicerad

”Barn som spelar flera timmar varje dag får inte en normal utveckling” säger WHO:s generaldirektör-

Foto: Fredrik Sandberg/TTBild 1 av 2

Soulaymane, Rafael och Yannick spelar datorspel flera timmar om dagen, vilket ofta leder till bråk med föräldrarna. ”En gång slängde pappa ut min konsol”, säger Soulaymane.

Foto: Mark HenleyBild 2 av 2

”Barn som spelar flera timmar varje dag får inte en normal utveckling” säger WHO:s generaldirektör-

Foto: Fredrik Sandberg/TTBild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Datorspelsberoende

GENÈVE Efter flera års diskussioner sätter Världshälsoorganisationen (WHO) nu ner foten. Datorspelsberoende ska klassas som psykisk sjukdom, och kommer i juni att listas i WHO:s klassificeringssystem (ICD) för sjukdomsdiagnoser. Det är första gången som beroende av datorspel, tv-spel och olika onlinespel erkänns som psykisk åkomma av WHO.

– Vi anser att tiden är kommen. Det finns en oroväckande utveckling mot att särskilt pojkar fastnar i hälsoskadligt datorspelsberoende. Vi kan inte ignorera detta längre, säger Vladimir Poznyak, psykiater och chef vid WHO:s missbruk- och beroendeenhet.

”Barn som spelar flera timmar varje dag får inte en normal utveckling” säger WHO:s generaldirektör-
”Barn som spelar flera timmar varje dag får inte en normal utveckling” säger WHO:s generaldirektör- Foto: Fredrik Sandberg/TT

Han har följt utvecklingen med datorspelsberoende under flera år, och menar att stämplingen som sjukdom är ett viktigt ställningstagande.

Annons
Annons

– Nu kan datorspelsberoende beskrivas som ett tillstånd som motiverar behandling. Dessutom riktas mer uppmärksamhet mot företeelsen, vilket uppmuntrar till mer forskning. I dag saknas säkra uppgifter om hur stort problemet är, hur psykosocial utveckling och hjärnans utveckling påverkas samt vilka behandlingar som fungerar bäst.

Även WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom menar att extremt dataspelande måste tas på allvar.

– Barn som spelar flera timmar varje dag får inte en normal utveckling. Den enda miljö de känner till är den virtuella. De blir inte normala vuxna, säger Tedros till SvD.

Flera länder har redan klassat datorspelsberoende som ett allmänt folkhälsoproblem. På åtskilliga håll finns kliniker för behandling av personer vars dataspelande blivit destruktivt eller djupt problematiskt. Vissa länder försöker gå förbudsvägen.

Nästan alla länder försöker hitta sätt att hantera datorspelande som lett till psykisk ohälsa. Vi ser att problemet ökar för varje år.

I Sydkorea har regeringen infört lagar som förbjuder barn under 16 år att spela online mellan midnatt och 06.00. I Japan varnas spelare om de spelar över en begränsad tid varje månad, och i Kina har internetgiganten Tencent begränsat antalet timmar som barn kan spela populära spel. I Japan finns till och med ett namn på ungas isolering som följer av datorspelsberoende: Hikikomori. Samtidigt insisterar mjukvaruutvecklarna att datorspelen enbart är positiva om de spelas på hälsosamt sätt.

– Nästan alla länder försöker hitta sätt att hantera datorspelande som lett till psykisk ohälsa. Vi ser att problemet ökar för varje år. Mest gäller det unga mellan 12 och 24 år, säger Poznyak.

Annons
Annons

Soulaymane, Rafael och Yannick spelar datorspel flera timmar om dagen, vilket ofta leder till bråk med föräldrarna. ”En gång slängde pappa ut min konsol”, säger Soulaymane.

Foto: Mark HenleyBild 1 av 1

– Det har till och med lett till minst fem dödsfall i världen. Det är personer som suttit 40-50 timmar framför datorn med få avbrott och till sist fått blodpropp, ungefär vad som kan hända på långflygningar.

Soulaymane, Rafael och Yannick spelar datorspel flera timmar om dagen, vilket ofta leder till bråk med föräldrarna. ”En gång slängde pappa ut min konsol”, säger Soulaymane.
Soulaymane, Rafael och Yannick spelar datorspel flera timmar om dagen, vilket ofta leder till bråk med föräldrarna. ”En gång slängde pappa ut min konsol”, säger Soulaymane. Foto: Mark Henley

Men vad är datorspelsberoende? Och var går gränsen mellan sjukligt beroende och oförargligt spelande? WHO beskriver det som ”ett mönster av okontrollerat spelbeteende som kan vara digitalt eller på video”, men ger inga riktlinjer om speltimmar eller spelfrekvens. Däremot listar WHO dessa tecken på ett sjukligt datorspelande:

• Man tappar kontrollen över spelandet, mätt i hur ofta och länge man spelar.

• Spelandet prioriteras över allting annat, och tar över alla andra aktiviteter och intressen.

• Spelandet påverkar sömn, måltider, skola och sociala aktiviteter negativt.

• Spelandet fortsätter och stegras trots negativa följder som försämrade betyg, konflikter med familjen och ökade aggressioner.

• Det onormala spelandet och fixeringen pågår i minst ett år.

Vladimir Poznyak säger att det finns många likheter mellan datorspelsberoende och beroende av hasardspel, nikotin och alkohol. Hjärnan får en kick av olika slags belöningssystem, och man fastnar i beroende. Med bara en bråkdel diagnosticeras som sjukligt beroende.

Det kan vara tonåringar som spelar online hela nätterna… kissar i flaska för att inte gå ifrån spelet, missar skola, måltider och familjeliv och till sist kraschar.

Annons
Annons

– När det gäller exempelvis hasardspel är det i genomsnitt bara 1 procent av befolkningen som diagnosticeras som sjukligt beroende. Vi väntar oss ungefär samma andel för datorspelsberoende.

Det finns riktiga allvarliga fall av datorspelsberoende, säger han. Det kan vara tonåringar som spelar online hela nätterna, sover vid datorn, drömmer om spelen, kissar i flaska för att inte gå ifrån spelet, missar skola, måltider och familjeliv och till sist kraschar. Då kan det ta flera år att komma tillbaka.

– De första som slår larm är oftast föräldrarna som märker att det gått över styr. Spelandet har tagit över deras barns liv fullständigt. De sitter uppe på nätterna och spelar med folk på andra sidan jordklotet.

– Online-spelen är särskilt riskabla. De tar aldrig slut. Det är inte som en fotbollsmatch som till sist är över. Dessa spel har inga tidsgränser.

En annan fara är vad Poznyak kallar ”monetiseringen” av dataspelen. Man måste betala för att komma till nästa nivå i spelet eller köpa nya versioner trots att nästan inget ändrats.

– Här ser vi en oroande trend. Det gör att datorspelsberoende också alltmer liknar vanligt spelmissbruk.

Men mycket datorspelande ska inte dömas ut generellt, poängterar han. Man ska vara försiktig med att klistra fast en diagnos.

– Vissa kan spela hela sommarlovet och fortsätta skolan utan problem på hösten. Andra kan spela tio timmar i sträck och ändå ha fullt normala liv. Det är när spelandet tar över livet helt som det blir sjukligt.

– Datorspelande är i dag en del av en modern kultur, och i många fall är det också något positivt för hjärnan. Spelandet är även bra för exempelvis rehabilitering, barns lärande och behandling av demens.

Annons
Annons

Vissa hävdar att mycket datorspelande med våldsamma spel ökar ungas aggressivitet, särskilt som spelen blir alltmer verklighetstrogna. President Donald Trump har lagt skulden för många skolskjutningar i USA på dataspelande. Enligt WHO finns dock inga sådana bekräftade samband.

Men ska extremt dataspelande verkligen klassas som en sjukdom? Riskerar man inte att stigmatisera och sjukdomsklassa spelare som har ett normalt beteende och liv?

– Jag vet att alla inte står bakom vårt beslut att klassa dataspelsberoende som psykisk åkomma. Men det är snarare tvärtom, vi destigmatiserar och avdramatiserar problemet och gör det lättare att tala om det och söka behandlingar, menar Poznyak.

Alla håller inte med honom. Psykiatern Olivier Simon, chef för missbruks- och beroendekliniken vid universitetssjukhuset i Lausanne, varnar för att man alltför snabbt kan komma att kalla datorspelande för sjukligt. Man riskerar också att brännmärka miljontals spelälskande barn.

– Det finns en risk för stigmatisering när det i själva verket inte är ett stort problem. Av patienter som kommer hit löser det sig ofta efter bara några konsultationer då föräldrarna lär sig sätta bättre gränser och ha dialog med barnen. I bara 10-20 procent av fallen är det ett verkligt problem.

Det fungerar inte att bara säga att datorspelandet är nonsens.

Men han tycker ändå att det är rätt av WHO att klassa extremt datorspelande som psykisk sjukdom.

– Vi måste börja sätta ett namn på denna företeelse, och erkänna att det finns som problem i samhället. Det kan hjälpa människor att få stöd att ta sig ur beroendet.

– Jag har haft allvarliga fall med unga som kommer hem från skolan och sätter sig framför datorn till ett på natten. De vägrar att komma till middagsbordet för då tappar de poäng i spelet och blir våldsamma när pappan kopplar bort internet. De behöver behandling, ibland upp till tre år.

Vad gör man då som förälder med barn som man tycker att de spelar alldeles för mycket?

– Man bör inte fördöma och förkasta. Det handlar om att närma oss barnen, visa intresse för spelet och sätta oss in i det. Först då kan man upprätta en rimlig dialog som leda vidare till bättre begränsningar och andra aktiviteter. Det fungerar inte att bara säga att datorspelandet är nonsens.

– Kort sagt måste föräldrarna bry sig mer om barnens värld. Det är också en generationsfråga. Vi lekte med Barbie och Lego, dagens unga sysslar med datorspel. Det gäller att hitta rätt balans mellan olika synsätt, men inte heller vara rädd att söka professionell hjälp.

Efter reklamen visas:
Så fungerar hjärnans belöningssystem
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons