Annons

”Vi körde i drickat med löntagarfonderna”

Socialdemokratiske chefredaktören Widar Andersson på Folkbladet Östergötland efterlyser nu en anständig populism. Vart är S på väg?

Under strecket
Publicerad

Du gillar Stefan Löfvens paroll ”Trygghet i en ny tid”. Varför?

– Den  är  genuint socialdemokratisk. Trygghet är det mest använda vardagsordet inom S, mer än solidaritet och rättvisa.

De tre frågor som dominerade på S-kongressen var invandring, integration samt lag och ordning. Det är inga klassiska S-frågor, så hur var stämningarna under förra helgens 1 maj-firande?

– Det kändes som vanligt. S i regering är inte knutna till specifika frågor, som oavsett läget alltid följer med, det är en felaktig definition av S. Nu har vi sannolikt en folkvandring mot väst och norr. Det är ganska naturligt att dessa frågor är på topp hos medborgarna och därmed hos S.

Efter det kommunistiska maktövertagandet i Ryssland 1917 har socialdemokratin definierat den huvudsakliga konfliktlinjen i europeisk politik, revolution eller reform. Efter hundra år överger nu väljarna Socialdemokraterna, skrev Per Gudmundson (25/4). Kommentar?

– I ett europeiskt perspektiv ser det inte muntert ut, men det kan ändras. Många gamla partier, som Tories, mår ju bra och republikanerna, eller i alla fall Trump, mår bra. Socialdemokraterna växte fram med att vi är så speciella, det finns saker som bara vi kan göra. Det fungerade förr men i dag stöter det bort människor med uttryck som ”vi i Socialdemokraterna”. Nu kan man åka in i riksdagen på feminism, miljö, invandrare eller religion. Det är ingen hemmamarknad för S. Konkurrensrymden är helt annorlunda mot på 1800-talet.

Annons
Annons

Välfärdsstaten är närmast universellt omfamnad. Det finns ingen höger som motsätter sig skattefinansierad vård-skola-omsorg eller facklig organisering. Om Socialdemokraterna segrat sig till döds, hur ser nästa steg ut?

– Välfärdsstaten är partipolitiskt ohotad men satt under stort tryck av globalisering och folkvandring. Den går inte att ta för given. Omfattningen av välfärdsstaten kommer nog att diskuteras, eftersom befolkningsökningen är så snabb. Siffrorna visar att den offentliga sektorn växer dubbelt så fort som den privata, i antalet anställda. Det är en viktig sak.

Arbetarklassväljarna tycks i hög grad söka sig till nationalistiska reaktionära partier. Vad händer?

– Frågan är om de inte alltid gjort det? En lätt och anständigt bakåtsträvande nationell populism är en del av S framgångssaga. Den ”Svenska modellen” är ju dagens S-mantra. Välfärdsstaten är väldigt nationalistisk.

– Göran Persson har beskrivit S som en snigel, med känselspröt som vajande känner av stämningar och sedan efter moget övervägande sakta rör sig. Långsamheten – inte springa före folk – har varit en viktig del av S storhet.

Miljöpartiet ligger nära spärren och Vänsterpartiet får inte alltid vara med. Vem ska S regera med?

– Det är den viktiga frågan i en parlamentarisk demokrati. Alliansen var väldigt begåvad och stängde ute S från att vara universums mitt. Och under en period tycktes S vilja kasta ut sig i mörker och elände. När Juholt valdes tänkte jag att nu går det åt pipan riktigt. Partiledningen fungerade inte. Ombudsmän och kommunalråd styrde inte upp saker och ting. Då var jag orolig. Nu är det lite annorlunda. Alliansen är inte längre en tillgång för någon. S och M skulle kunna regera ihop, men allt handlar om SD. De bestämmer ingenting och allt.

Annons
Annons

Regeringen och Alliansen förhandlar nu om åtgärder mot terrorism. Varför har det tagit sån tid?

– Den enkla anledningen är att så länge det inte har smällt i Sverige gör man andra saker, det är mänskligt.

”Jag tror att ett betydande mått av vänsterpopulism är en förutsättning för en reformism som vill något annat än putsa fasader”, skrev Göran Greider (AB 1/5). Har S förutsättningar att göra något annat än putsa fasader, det vill säga, vill S omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation?

– Nej, absolut inte. Vi körde i drickat med löntagarfonderna. Den lärdomen biter än.

Flera av regeringens socialdemokrater har varit inne på ett tiggeriförbud under det senaste halvåret. Du har sagt att det är dags att gå från ord och till handling nu. Vilka reaktioner har du fått?

– I huvudsak positiva och så några utbrott, där mina värderingar har ifrågasatts men det är på marginalen. Människor tycker tiggeriet är obehaglig och man undviker vissa affärer och gator och undrar – hur gick det här till? Tiggeriet sögs upp av välfärdsstaten i början av 60-talet. Den bild som tiggeriet sätter i människors huvuden är betydligt mer politiskt strukturerande än den invandringsdebatt vi haft. Ska vi tala om SD:s opinionsbildning så är tiggeriet en present till dem. Det ger en bild av ett samhälle vi inte vill ha och framstår som att de andra partierna tycker tiggeri är ok.

Efter den andra terrorattacken i Stockholm skrev du: ”Jublet över att många människor var beredda att sträcka ut en hand till sin nästa; det indikerar förvåning över det som skedde.” Varför klappar eliten fortfarande så kallade vanliga människor på huvudet?

– Det verkar som om man trodde att vi var monster  som går runt och hotar och hatar. Människor hjälper varandra hela tiden, det är det som får samhället att fungera, inte socialförvaltningen.  Det civila samhället är verkligen civilt och umgås inte med politiker på flådiga konferenser.  Det som händer i det civila samhället händer därför att någon gör något på eget bevåg; inte därför att det är politiskt korrekt.

Nu har du varit chefredaktör och ansvarig utgivare för Folkbladet Östergötland i sex år. Hur ser du på framtiden för den tryckta tidningen?

– Den är ansträngd och förmodligen inte så lång. Men det kommer att variera, pappersprenumeranter klingar av väldigt sakta, vi får inga nya att tala om. Vi kommer att läsas digitalt. Sköter man den affären kan den mycket väl gå, fast det är intäkter på en helt annan nivå.

Vad ligger på ditt nattygsbord?

– En bok. En deckare av Tove Alsterdal. ”I tystnaden begravd”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons