Annons

Yrsa Grüne: Finland stärker gränsen mot östgrannen

Finland koncentrerar 70 procent av gränsbevakningen till östgränsen och ökar styrkan med 160 gränsbevakare. Det finns också en beredskap att utnyttja reservister om läget så skulle kräva, rapporterar Yrsa Grüne från Helsingfors.

Under strecket
Publicerad

Finlands president Sauli Niinistö togs i förra veckan emot i Vita huset vid det nordiska toppmötet i Washington, DC.

Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

Finlands president Sauli Niinistö togs i förra veckan emot i Vita huset vid det nordiska toppmötet i Washington, DC.

Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1
Finlands president Sauli Niinistö togs i förra veckan emot i Vita huset vid det nordiska toppmötet i Washington, DC.
Finlands president Sauli Niinistö togs i förra veckan emot i Vita huset vid det nordiska toppmötet i Washington, DC. Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅN

HELSINGFORS. Finlands regering har bestämt att spjälka upp sin utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse i tre delar. Den första, ”Statsrådets redogörelse för den inre säkerheten”, offentliggjordes på torsdagen. Den andra, som gäller utrikespolitiken, läggs fram inför riksdagen före midsommar. Den tredje gäller försvarspolitiken och blir klar först vid årsskiftet.

Den plötsliga ökningen av asylsökande i vintras – vid gränsstationerna i Salla och Raja-Jooseppi – vid den finsk-ryska gränsen i norr blev en väckarklocka. Det är ingen hemlighet att ryska myndigheter alltid har haft full kontroll över dem som rör sig i gränsområdet på den ryska sidan. En ström av asylsökande lik den vi såg i början av året är minst sagt ovanlig. Oron växte.

Annons
Annons

På den finska sidan har gränsbevakningen kraftigt skurit ner patrulleringarna under de senaste fem åren. Nu blir det en ändring. Gränsbevakare från andra delar av landet flyttas till östgränsen, personresurserna ökar med 160 man, och patrulleringarna blir fler och tätare. Om situationen tillspetsas finns det en beredskap att kalla in reservister. På inrikesministeriets uttryckliga begäran kan försvaret också ge en handräckning om situationen ytterligare tillspetsas.

Plötsliga ökningar av flyktingströmmar är ingen militär invasion men som vi vet kan de åtminstone tillfälligt verka destabiliserande. Skiljelinjen mellan vad som är inrikes säkerhet och vad som ska definieras som utrikes säkerhet har därmed blivit allt mer diffus, vilket också inrikesminister Petteri Orpo (Saml) kraftigt betonar.

Den hittills obesvarade frågan för Finlands del är om Finland ensamt eller ens med hjälp av EU:s gränsmyndighet Frontex kan hålla den långa gränsen i öster intakt i en tillspetsad krissituation. En lika relevant fråga är om ett Natomedlemskap skulle göra uppgiften lättare eller svårare. I Natolandet Norge där flyktingar tog sig över vid gränsen mot Ryssland i norr upphörde fenomenet snabbare.

Verkningarna av ett eventuellt finländskt Natomedlemskap har utretts 2007 och en ny ”bedömning” presenterades för ett par veckor sedan av en grupp experter. Den talade om att Rysslands reaktioner på en eventuell finländsk Natoansökan kunde bli hårda. Ingen nyhet, men ändringarna vid gränsen mot Ryssland i norr var sannolikt en varning.

Annons
Annons

Men hur är det med ett ökat militärt samarbete med Sverige och USA? Eller rentav någon form av säkerhetsgarantier – utanför Nato? Och förstår man skillnaden? Finns det en skillnad?

Den transatlantiska länken hanteras inkonsekvent. I Finland är många övertygade om att Sverige är på väg in i Nato, oberoende av vad försvarsminister Peter Hultqvist säger.

Som ”bevis” nämner man att Hultqvist så ofta och så starkt betonar Sveriges bilaterala militära samarbete med USA. Samarbetet mellan Sverige och USA är i högsta grad transatlantiskt. Men det går ändå inte att sätta likhetstecken mellan ett bilateralt samarbete och ett Natomedlemskap.

Att man vacklar i Natofrågan kan också bero på att man inte alls är säker på att Nato verkligen skulle klara av att försvara de baltiska staterna mot Ryssland. Finska försvarsexperter har för länge sedan hävdat att ett bilateralt – eller rättare sagt trilateralt – militärt fördrag med Sverige och USA skulle ge Finland och Sverige bättre garantier än ett Natomedlemskap.

Bedömningen av det säkerhetspolitiska läget i Finlands närområde och hur regeringen väljer att utforma den så kallade Natooptionen är därför inte det enda intressanta i den kommande utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen. Hur regeringen kommer att hantera det bilaterala militära samarbetet med USA och vilket utrymme detta ges är minst lika intressant.

Enligt expertgruppen bakom den finska Natorapporten håller Finlands – och Sveriges – samarbete med Nato inom ramen för partnerskapet på att ”nå en platå”; det finns inget utrymme för ytterligare fördjupning, nästa steg är ett medlemskap.

Att gränsbevakningens resurser koncentreras till och förstärks vid Finlands östra gräns återspeglar en oro över den allt starkare roll som geopolitiken spelar, från Finska viken i söder ända upp till Ishavet i norr.
Att regeringen redogör för Finlands försvarspolitiska linje i en särskild redogörelse är i enlighet med regeringsprogrammet. Men är det bara en slump att det sker först efter presidentvalet i USA i höst?

YRSA GRÜNE är utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.

Redaktionens lästips! Professor Anders Åslund vid Atlantic Council analyserar Rysslands dystra ekonomiska framtid i en artikel för Project Syndicate.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons