Annons

”Ytterligare meningslösa insatser mot segregation”

Regeringen har presenterat ytterligare stora satsningar på integration utan någon som helst kritisk granskning och utvärdering av tidigare liknande satsningar. Detta trots att det finns goda exempel internationellt att lära av, skriver professor Masoud Kamali.

Under strecket
Publicerad

Regeringen missar det enkla faktum att i ett klassamhälle kan segregationen inte brytas; den kan bara minskas genom social mobilisering, skriver Masoud Kamali.

Foto: Janerik Henriksson/TT, Maja Suslin/TT Bild 1 av 1

Regeringen missar det enkla faktum att i ett klassamhälle kan segregationen inte brytas; den kan bara minskas genom social mobilisering, skriver Masoud Kamali.

Foto: Janerik Henriksson/TT, Maja Suslin/TT Bild 1 av 1
Regeringen missar det enkla faktum att i ett klassamhälle kan segregationen inte brytas; den kan bara minskas genom social mobilisering, skriver Masoud Kamali.
Regeringen missar det enkla faktum att i ett klassamhälle kan segregationen inte brytas; den kan bara minskas genom social mobilisering, skriver Masoud Kamali. Foto: Janerik Henriksson/TT, Maja Suslin/TT

DEBATT | INTEGRATION

Sverige är unikt med att satsa stora summor av skattemedel på meningslösa insatser som misslyckas utan att någon kan ställas till svars. Många satsningar som gjorts sedan Sverige de facto fick en integrationspolitik 1976 har misslyckats och snarare förstärkt den så kallade segregationen i landet. När nya främlingsfientliga grupper och partier utnyttjade den misslyckade integrationen i politiska syften och lyckades få valframgångar och komma in i riksdagen på 1990-talet började etablerade partier i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet prata om ”samlade insatser” för integration. Detta ledde till att en ny myndighet som kallades Integrationsverket skapades för att bryta den växande segregationen och möjliggöra integration på 1990-talets mitt.

Annons
Annons

Satsningen fick redan från början kritik från forskare som menade att dessa satsningar hade fel fokus eftersom satsningarna riktades till ”de segregerade” och inte mot de mekanismer som skapar segregation. Med andra ord, från forskningens håll argumenterades att integrationshindren och problemen inte fanns i marginaliserade områden utan skulle sökas i marginaliseringsprocessen som i stort finns utanför så kallade ”utsatta områden”. Rimligen måste det vara så att om ett område är ”utsatt” så måste det finnas någon/något som skapar denna utsatthet. Det varnades redan då för att dessa dyra insatser kommer att misslyckas.

När satsningar visade sig vara ineffektiva och misslyckades, tillsatte regeringen en ny utredning som återigen skulle utreda varför ”invandrarnas delaktighet i samhället minskar”. Efter en stormig debatt lades utredningen ned och en ny utredning, ”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering”, tillsattes med mig som särskild utredare. Regeringen kom till insikt för en kort stund och insåg att de måste ta hänsyn till de strukturer och institutioner som utgör hinder för integration och inte enbart fokusera på ”de andra” som ett självförvållat problem. Vi behövde kunskap och politik för att motverka marginalisering som en process där vissa grupper av människor exkluderas från tillgång till makt och inflytande i samhället.

Erkännandet av att det finns strukturer och institutioner som genom sina normala funktioner exkluderar en del människor och delar samhället i ett ”vi” som betraktas som integrerade bara för att de har svensk bakgrund och ett ”dom” som betraktas som inte integrerade bara för att dessa har invandrarbakgrund, var viktigt.

Annons
Annons

Trots det och mitt under en brinnande valrörelse 2006 nonchalerades förslagen från utredningen som gick ut på att motverka marginaliseringen både långsiktigt och kortsiktigt. I de fall regeringarna sedan 2006 insåg nödvändigheten i vissa av utredningens förslag, anpassades dessa till regeringarnas egna förståelse och ideologiska perspektiv. Två av utredningens förslag genomfördes – Integrationsverket lades ned av alliansregeringen och posten integrationsminister togs bort av den rödgröna regeringen. Men tyvärr, andra delar av förslagen som skulle motverka marginaliseringen lades till handlingarna eftersom de politiska och intressegrupper som själva är en del av integrationsproblemet inte gillade att bli ”anklagade” för sina felsatsningar.

Regeringen presenterar nu ytterligare stora satsningar på integration utan någon som helst kritisk granskning och utvärdering av tidigare liknande satsningar. Man gör det enkelt för sig genom att utgå ifrån att ”vi har ett problem” som enkelt kan benämnas med ett svårdefinierat begrepp som ”segregation” som måste brytas. Regeringen missar det enkla faktum att i ett klassamhälle kan segregationen inte brytas; den kan bara minskas genom social mobilisering där segregationen inte cementeras och att samma människor ständigt blir fast i så kallad segregerade områden.

Det finns relativt goda exempel att lära av i andra länder om regeringen väljer att se den långsiktiga kampen mot marginalisering som en process bortom valtaktik och opinionsundersökningar. Det finns naturligtvis många jublande grupper som ”kulturtolkar”, ”integrationscoacher” och ”matchningsföretag” och agenter som väntar på regeringens miljoner för att engagera sig i meningslösa och icke produktiva sysselsättningar som inte bidrar till någon hållbar social sammanhållning med ömsesidigt ansvarstagande i samhället. Vi kommer med all säkerhet att år 2027 och innan valet då att diskutera ”nya satsningar” för att bryta den försämrade segregationen.

Så länge frågan om de processer, strukturer och institutioner (inklusive politiska program) som reproducerar marginaliseringen av vissa grupper i samhället inte ges en central roll i diskussionen om social sammanhållning (som är ett bättre begrepp än integration), kommer ”segregationen” av ”de andra” att användas i politiska och ideologiska syften i varje valrörelse för att sedan glömmas bort efter valet.

Masoud Kamali
professor i socialt arbete i socialt arbete och sociologi vid Mittuniversitetet och tidigare särskild utredare för ”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons