Annons

Tomma hjärtanZehs bok amatörmässig och utan spänning

Thrillergenren kräver noggrannhet, uppbyggnad och starka detaljer. Men den tyska succéförfattaren Juli Zeh lyckas i sin framtidsdystopi inte frammana den bågnande ytspänning som hittas hos ”riktiga” thrillerförfattare.

Under strecket
Publicerad

Juli Zeh.

Foto: Weyler Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

Juli Zeh.

Foto: Weyler Bild 1 av 1
Juli Zeh.
Juli Zeh. Foto: Weyler

Tomma hjärtan

Författare
Juli Zeh
Genre
Prosa
Förlag
Weyler förlag
ISBN
9789176811665

Övers. Christine Bredenkamp, 304 s

Den tyska litteraturens kameleont har hon blivit kallad, Juli Zeh, 45-årig succéförfattare, utkommen i 35 länder, därtill promoverad jurist och författningsdomare i delstaten Brandenburg. Benämningen har inget att göra med anpassning till yttre fenomen – säger lovorden – utan med en stilistisk vigör som gör att hon aldrig går i egna spår utan var gång återuppfinner sitt språk för just detta innehåll.

”Tomma hjärtan” är ett försök att skriva en tidsnära framtidsdystopi, 2025 eller så, vi är nästan där, allt är sig nästan likt och detta förväntas skapa ett mer försåtligt och skrämmande intryck än strålpistoler i rymden. Merkel har i val besegrats av partiet Besorgte Bürgerbewegung (bekymrad/oroad medborgarrörelse), av outgrundliga skäl översatt till Myndiga Medborgare.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Även nu är en kvinna partiledare men ingen Mutti utan en hårdför rikslikare som kastar repressionens klibbiga nät över landet och börjar dra åt. Romanen väljer några tangenter på den nuvarande politikens klaver och spelar i deras riktning: EU håller på att vittra, efter brexit kom spexit med flera. Separatismen tuggar stora stycken ur nationalstaterna. Ingen tar ansvar för destabiliseringen och Trumps arv till världspolitiken är den plottriga privatisering av den som han själv inledde.

Den mondäna, rebelliska storstadsmänniskan är trolös men mellanstadsbon bildar stim som är lagom stora att tråla in till valurnan.

Zeh vet att alla framtidsvisioner består av träffar och missar och aldrig kan vara kompletta. Därför väljer hon från början att berätta oprecist och glest. Förbundsrepublikens nyordning åt polsk-ungerskt håll beskrivs inte i detalj. Romanen landar bara, i en tid av hälsosam mat, medborgarlön och underhållningsvåld för barn. Det tryckta ordet smälter entusiastiskt bort under digital-lavan. Den eviga kampen mellan landsbygden och staden har avgjorts till förmån för den medelstora staden, minst cool av allt. Metropolen och förstörd natur är ju dystopins normala hemvist. Men här är den en håla, helt logiskt i den nya småborgerlighetens diktatur. Den mondäna, rebelliska storstadsmänniskan är trolös men mellanstadsbon bildar stim som är lagom stora att tråla in till valurnan.

Boken börjar med en parmiddag och slutar med en annan. Två kvinnor med rudimentära egenskaper, och två män utan, förtär sushi. Huvudrollen heter Britta, inte husmor som väninnan vid bordet utan vd i ett lönsamt företag Bron. Dess kontorsskylt lovar självmordsprevention. Men stålarna rullar in därför att Britta och medarbetaren Babak funnit en praktisk kombinationslösning för å ena sidan de livströtta, å den andra organisationer som behöver en självmordsbombare. En ny affärsidé i kategorin win-win brukar väcka konkurrens och bokens andra hälft – den med thrillerambition – går ut på att identifiera en tillkommen aktör på fältet och om möjligt likvidera den. Det lyckas, men med ett resultat motsatt det som den ironiska författaren programmerat sina socialliberala läsare att förvänta. 

Boken är opersonlig och spänningslös på alla sätt

Thrillergenren kräver noggrannhet och uppbyggnad och starka detaljer. Kameleonten Zeh har inte lyckats skifta till dess färger. Boken är opersonlig och spänningslös på alla sätt, framför allt saknas den bågnande ytspänning i intrigen med vilken ”riktiga” thrillerförfattare håller grepp om handling, moral och samhällskritik i sina böcker. Zeh har en idé och förströr den utefter en osammanhängande handlingslinje.

Det amatörmässiga förstärks av en översättning som måste ha rusat fram och därefter gått oredigerad genom förlagsprocessen. Folk ”trampar i pedalerna” när de cyklar tillbaka till ”huvudkvarteret”. Sommaren ”påminner sig sina förmågor” och de progressiva krafterna vill försvara demokratin och ”bevara bedrifterna” från de senaste årtiondena av reform. Detta är ströexempel. Från första till sista sidan är läsningen som att springa över en äng med lösa tuvor, snår och taggtråd.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons